Den unga norska journalisten Åsne Seierstad följde Nordalliansens framryckning mot Kabul och rapporterade i teve och tidningar.
En dag i Kabul såg hon en man genom en smutsig och sprucken glasruta. Han rev lappar ur böcker.
Mannen var bokhandlare, hette Sultan. Han hade fått böcker brända på såväl kommunistiska som talibanska bokbål. Under talibanerna kom han på att klistra lappar över alla bilder av levande varelser, för att rädda böckerna. Nu vågade han riva loss dem.
Åsne Seierstad bjöds hem till hans stora familj. Hon bad att få bo där några månader och skriva om familjens liv.
Så kom den till, Bokhandlaren i Kabul, ett familjedrama (Norstedts). Det är en fantastisk bok, en fängslande historia som låter oss komma nära människorna i det land, som vi hittills fått se som krigsskådeplats. Det är en roman på verklighetens grund.
I hemmet är mannen diktator och passas upp av kvinnorna, mor, hustrur, döttrar. Kvinnorna är tysta när män är med, då svarar de bara på tilltal. Sultan bestämde att hans hustrur, 50 och 19 år, skulle sluta bära burka, eftersom han inte ville verka fundamentalistisk. Den 17-åriga sonen bestämde att modern inte fick gå tillbaka till sitt yrke, fastän det var stor brist på lärare.
Som västerländsk kvinna kunde Åsne Seierstad delta både i männens och kvinnornas värld och hon bjuder oss att vara med. Tack för det!
