Alice smyglyssnar på sina föräldrar och förstår att något är fel. Pappa är också tankspridd och glömmer att de ska köpa fotbollskor. Snart står det klart att hennes pappa har förälskat sig i en arbetskamrat.
Raseri. Gråt. Pappa flyttar. Mamma kastar in en blomkruka genom rivalens fönster. I ungefär halva filmen är man med. Inte minst på grund av Alice som spelas fenomenalt av fjortonåriga Natalie Björk. Sen blir det lite för mycket av plötsliga utbrott och lika plötsliga försoningar, för mycket Lena Endre som rödgråten springer omkring med håret på ända. Man hoppas på någon sorts utveckling eller sans. Men bara Alice, 12, är klokare när filmen är slut. Filmen är ändå sevärd för en del väl skildrade vardagssituationer och inte minst som en varning till småbarnsföräldrar som funderar på partnerbyte.
