Någon vänstervåg blev det inte i det här valet heller — men ett stärkt förtroende för socialdemokratisk politik. Trots det lägsta valdeltagandet sedan andra världskriget (79 procent jämfört med 81 procent år 1998 och 92 procent år 1976) ökade (s), fast på bekostnad av vänstern. Statsminister Göran Persson kan sannolikt fortsätta regera med vänstern och miljöpartiet, med exakt samma parlamentariska läge som före valet, dvs 13 nya riksdagsplatser åt (s), en lika stor förlust för (v) och oförändrat läge för (mp). Blockpolitiken är oförändrad. Ett mandat till hade behövts för egen s+v-majoritet i riksdagen, vilket onekligen gjort livet lättare för Persson och sannolikt även för kommunalarna.

Varför tappade vänsterpartiet? Kanske togs deras frågor över av socialdemokraterna? Eller såg vi en ”talibaneffekt”, när svenska män visade sitt missnöje med att Gudrun Schyman jämförde dem med kvinnoförtryckare i Afghanistan? Stannade fler av vänsterns väljare hemma? Vi kan bara gissa. Men helt klart handlar det delvis om en Perssoneffekt — den här gången lyckades mobiliseringen.

Vi får hoppas att miljöpartiets nya ledning förvaltar sin vågmästarroll väl. Kan de exempelvis gå med på att återställa det anställningsskydd som de tillsammans med borgarna varit med om att försämra? I teorin kan Maria Wetterstrand och Peter Eriksson göra upp med det blåa laget som då får en rösts övervikt i riksdagen. Detta skapar läge för tuffa förhandlingar inför den kommande budgeten, även om det är svårt att se vad moderater och kristdemokrater kan enas med miljöpartister om. Slutdebatten i tv med två urskiljbara block att välja mellan räddade förmodligen miljöpartiet kvar i riksdagen. De vinner på att hålla en vänsterkurs i politiken.

Valet 2002 blev knappast någon ideologisk förnyelse för svensk politik. Visserligen gjorde moderaterna den största förlusten partiet upplevt, medan folkpartiet steg som en raket. Moderat tal om skattesänkningar kombinerat med rasistiska politiker i valstugorna blev en bumerang som fällde Bo Lundgren och krossade hans moderata skyltfönster i Stockholm. Att skattefrågan inte var väljarnas viktigaste är tydligt. Men har de väljare som
i stället röstade på folkpartiet rört sig vänsterut? Knappast.

Folkpartiet kokade ihop en smakligare soppa och har haft en bättre marknadsföring. Lars Leijonborg tog över moderaternas integrationsexpert och har med sin kravpolitik mot invandrare fiskat i grumligt vatten. Fp lämnar valrörelsen som vinnare — men lite sjaskigare än de gick in i den. Bland invandrarväljarna fick de endast 7 procent. Att höra främlingsfientliga Dansk folkeparti gratulera borde svida i Leijonkungens skinn.