Fast ibland skulle SJ-ledningen effektivisera och omorganisera. Vi fick gå på möten, på vår fritid, och lyssna på en kostymklädd man som förklarade för oss hur vi skulle sköta vårt jobb. Om man gick på tre möten fick man en väckarklocka i belöning. Jag hoppade av efter det första. Ingen lyssnade på oss som arbetade med växlingen och därmed var ju det hela meningslöst.

Om jag varit äldre hade jag ställt mig upp och sagt att det hela var trams och larv. Gett några konstruktiva förslag.

Men eftersom jag inte vågade öppna munnen på ett stormöte valde jag den enkla vägen, att fly. Sedan gick jag omkring och gnällde och hånskrattade bakom slipsnissarnas rygg. Förbättrade det min arbetssituation? Knappast.

Häromdagen satt jag på en middag och lyssnade på två chefer som samtalade.

— Jag begriper inte varför folk inte ger mig mothugg. De bara lyssnar men kommer aldrig med motförslag, kritiserar aldrig det jag säger, sa den ena, efter några glas vin.

— Det har alltid varit ett problem, jag har också försökt få folk att säga vad de verkligen tycker, några få är ärliga, de flesta är bara tysta, sa den andra chefen dystert.

Deras ord gav onekligen perspektiv på tillvaron. Höga chefer har ju annars förvandlats till glupande ulvar som suger ur sina företag för att sedan kasta dem åt sidan. Men här satt två stycken som verkligen önskade att deras anställda skulle säga sanningen. Ändå teg de. Det är väl detta som kallas kommunikationssvårigheter.

Frågan är om folk är tysta av rädsla för att anses vara obekväma eller få sparken?

I så fall är det inte bara ett problem för cheferna utan för hela landet. Statens kostnader för sjukförsäkringen beräknas i år hamna på cirka 108 miljarder kronor. Forsätter det så här havererar hela landets ekonomi. Alla — från chefer till anställda på golvet — har varit så duktiga, arbetsamma och lojala att de nu faller som ruttna furor i storm.

Nej, något är fruktansvärt fel. Men det enda sättet att få slut på vansinnet är att sluta bita ihop och i stället ta bladet från munnen och säga som det är. För ingen annan kommer göra det. Och det finns uppenbarligen några som är villiga att lyssna.

Den prisbelönta journalisten och författaren Johanne Hildebrandt är senast aktuell med boken
Blackout om kriget på Balkan.

Kommunalarbetaren nr 11/2002