Det blev ett startskott till att de socialistiska ideerna på allvar började diskuteras i Sverige.

Manuskriptet finns på 100-årsjubilerande Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och kan nu även beskådas i den välgjorda boken Klass i rörelse, Arbetarrörelsen i svensk samhällsomvandling. Författare är Lars Olssson & Lars Ekdal, utgivare Arbetarnas kulturhistoriska sällskap. Det är en rejäl och fint illustrerad lärobok om ett drygt sekels arbetarhistoria. Här finns en hel del av författarna, tidningarna, mötena, sångerna, partiprogrammen, fanorna, allt det som sammantaget bygger en ideologi.

”Det är ingen skam att vara socialist!” utropar Palm i den första delen.

Men vad händer när historiska händelser endast finns i böcker, samtidigt som de görs osynliga i det offentliga rummet? Frågan ställde professorn i miljöhistoria, Sverker Sörlin i ett radioprgram i P1 nyligen. Hur minns vi vad som hände de strejkande i Åkarp, hungerdemonstranterna i Ådalen? sulfitarbetarna i Mackmyra eller storstrejkmötet i Liljansskogen vid Östermalm i Stockholm? Att som turist se arbetarrörelsens Sverige går knappast idag.

Det offentliga rummet är försummat som monument, tycker professorn. Det handlar om samspel mellan nuet och det förflutna. Om vems minnen som ska synas. Finns det plats för arbetarrörelsens landskap även i vår tid?