När jag på nytt börjar tala

är förvåningen lika mycket min

det kommer kväkande grodor

hoppandes ur munnen

Jag förstår inte

I tanken är orden snabba och

i rätt följd

men när jag talar

hörs bara ett enda mischmasch

av oväsentligt prat

Förödmjukad och frustrerad

beordrar och tvingar jag

men mina ord låter sig inte sägas

dialekten är det enda som

jag känner igen

Känner ni igen mig?