Nedskärningar, skattehöjningar och låga löneökningar under större delen av 90-talet slog hårt mot kommunalarnas hushålls-
ekonomi. Våra återkommande granskningar av typfamiljer visar att barnfamiljerna under flera år inte kom över fattigdomsgränsen.

Högre löner, sänkta skatter och maxtaxan ger i år en hel del pengar för dem. Men inte mer än att den ensamstående undersköterskan med två barn knapp kan sega sig över fattigdomsgränsen.

Den ensamma mamman får en löneökning på 860 kronor i månaden på sin deltid. Maxtaxan sänker dagisavgifterna med 520 kronor. Sammantaget fick de 1320 kronor mer att leva på jämfört med år 2000.

Eftersom prisökningarna var låga klättrade hon upp från 630 kronor under fattigdomsgränsen till 270 över.

För den svenska samhällsekonomin har det gått betydligt bättre. Bruttonationalprodukten är nu 20 procent större än före 90-talskrisen.

När vi för ett tiotal år sedan började granska hushållsekonomier jämförde vi med Socialstyrelsens socialbidragsnorm som fanns till och med 1996. För att kunna göra fortsatta jämförelser justerar vi upp den fattigdomsgränsen med prisökningarna (exklusive boendekostnader).

Barnfamiljen, med två vuxna, låg 1991 nästan 2000 kronor i månaden över fattigdomsgränsen. Fem år senare hade de rasat ner till 500 under. Låga löneökningar i förhållande till skatte- och prisökningarna knäckte hushållsbudgeten.

1999 ljusnade det och förra året hade familjen nått upp till knappt 1 400 kronor över fattigdomsgränsen. Enligt vår prognos klättrar de i år upp ytterligare och förbi 1991 års levnadsstandard.

Enbart maxtaxan för dagis svarar för en tusenlapp av det lyftet. Löneökningar under två år ger dem två tusenlappar och skattesänkningar 350 kronor.

Fortfarande betalar familjen en betydligt större andel av inkomsten i skatt än de gjorde 1991. Hade andelen varit oförändrad skulle de haft 900 kronor mer kvar i plånboken.

Vår ensamstående undersköterska, utan barn, förlorade närmare 500 kronor fram till 1998, sedan vände upp för honom/henne. År 2000 passerades 1991-års nivå. Under 2001-2002 sker en ökning med ytterligare 900 kronor. Nästan uteslutande beror det på löneökningarna.

Den ensamstående undersköterskan med barn, 4 och 6 år, låg fortfarande förra året under fattigdomsgränsen. 600 kronor sämre än för 10 år sedan. I år kan hon/han klättra upp och tillbaka till 1991-års nivå. Höjd lön och maxtaxa betyder mest. Skatten har sänkts senaste åren men är fortfarande betydligt högre än 1991.

För många hushåll avgör boendekostnaderna om ekonomin spricker eller inte. För barnfamiljerna har vi räknat på att de hyr fyra rum och kök till genomsnittshyra på 5760 kronor. Hyrorna varierar dock beroende på var du bor och när huset är byggt. Bor familjen i Storstockholm i ett hus byggt år 2000 får vi lägga på 5000 kronor.

Vårt par tjänar för mycket för att få bostadsbidrag. Ensamstående mamman kan inte få högre bostadsbidrag. Nybyggd lägenhet skulle helt knäcka hennes ekonomi.

Läs mer om i Kommunalarbetaren nr 6/2002.