I en cell i Kabul
JOHANNE HILDEBRANDT: -- Jag är inte feminist för jag har aldrig blivit dåligt behandlad av män. Och du är så arg hela tiden, kvittrande den unga blondinen och glömde i hastigheten bort att hon bara hade 78 procent av lönen jämfört med sina manliga kollegor.
Det är under sådana stunder som den stora tröttheten bedövar alla ens sinnen.
Bara några dagar tidigare satt jag i en cell i ett fängelse i Afghanistans huvudstad Kabul och talade med de kvinnliga fångarna där.
Samtliga hade fängslats efter talibanernas fall men ändå var de inspärrade för de mest ofattbara saker.
En 20-årig kvinna hade gifts bort mot sin vilja med en taliban. Hon blev hustru nummer två och maken började omedelbart misshandla henne. När han ville tvinga henne att prostituera sig fick hon nog.
Efter åtta månaders fysisk och psykisk misshandel samlade hon ihop allt sitt mod och gick till säkerhetsministeriet och begärde skilsmässa. Men enligt lagen ska båda vara överens. Maken ville inte skilja sig, kvinnan fängslades.
När jag träffade henne hade hon väntat i tre månader på att få träffa en domare. Men hon hade det ändå bättre i en slummig liten cell tillsammans med sju andra kvinnor än hemma hos sin man.
I Afghanistan är flickor handelsvaror som kan giftas bort som föräldrarna behagar. Under de tre senaste årens torka har det hänt att hårt belånade familjer varit tvungna att skänka en liten dotter till utlånaren. Medellivslängden för en kvinna i Afghanistan är 46 år och hon föder i snitt sex barn.
I grannlandet Pakistan dör tusentals kvinnor i ”spisolyckor” det vill säga de mördas i hemmet. Rättslöshet, förtryck och förakt är det ok som halva världens befolkning lever under. Varje dag dör 16 000 kvinnor på grund av att de inte fått någon mödravård. Vart femte barn dör före fem års ålder.
Var femte kvinna i EU har misshandlats, bara här i Sverige polisanmäls 20 000 fall av kvinnomisshandel varje år.
Ja, jag är förbannad för att hälften av jordens befolkning betraktas som andra klassens varelser. Jag är förbannad för att en del män anser sig vara bättre än vad jag är, bara för att de tillhör ett annat kön.
Jag är förbannad på folk som bara ser till sina egna intressen och inte bryr sig om hur andra människor har det. Hyser man minsta lilla intresse för mänskliga rättigheter solidariserar man sig med dem som har det dåligt ställt och fortsätter kräva rättvisa.
Enligt militära bedömare var feministrörelsen i USA den bidragande faktorn till att USA slutade stödja talibanerna med pengar och vapen i mitten på 90-talet. Det gick inte att sponsra en rörelse som föraktade kvinnor. Så kom inte och säg att det inte går att förändra saker, vare sig det sker i Afghanistan eller på en skola i Göteborg.
Den prisbelönta journalisten Johanne Hildebrandt är senast aktuell med boken Blackout om kriget på Balkan.
Kommunalarbetaren nr 5/2002
