Alldeles intill John Nilssons röda hus i Backaryd brusar Ronnebyån.

Fem spräckliga katter spatserar omkring på tomten som domineras av ett stort växthus.

Klockan är nio på förmiddagen. John har just kommit hem från sitt förmiddagspass som busschaufför. Nu har han tid att pyssla med sina pelargoner en stund innan han går på igen vid tolvtiden.

Intresset för växter har han fått från sin mormor, berättar han. Han har både jobbat på en plantskola och haft egen handelsträdgård. Nu har han bara öppet på lördagar, bussförarjobbet tar det mesta av hans tid.

Tidigare hade John Nilsson mest fuchsior. Men på en inköpsresa i Danmark fick han se Apricot, en pelargon med aprikosfärgade stjärnformade blommor och tvåfärgade, likaledes stjärnformade blad. Den såg inte ens ut som en pelargon.

— Jag visste inte då att det fanns så många sorter, säger John.

Han blev intresserad, särskilt som pelargoner är mer lättodlade än fuchsior.

Nu har John 250 olika sorters pelargoner som han har fått tag på hos odlare runt om i Sverige och övriga Europa.

— Jag var hos en odlare i Belgien som hade 900 sorter, dit ska jag igen, säger John.

En blek februarisol sprider ett mjukt ljus i växthuset. Här står moderplantorna på ett bord i mitten, sticklingar och plantor till försäljning står längs väggarna.

Än är det lite
Doktor Westerlunds blomma hör till doftpelargonerna. John visar en annan doftpelargon, P. Tomentosum, med mörka blad som doftar mynta. Det finns också pelargoner som doftar citron, apelsin, ros eller ingefära.

John har svårt att peka på någon särskild favorit.

— Då får man nästan plocka fram tio stycken. I varje grupp finns det alltid någon som är så himla fin.

En favorit är Mosaik Silky som har mosaikmönstrade blad och stora cerisefärgade blommor. En annan är rosenknoppspelargonen. Den har dubbla blommor som en ros och finns i flera färger. De bör stå under tak om det är en regnig sommar, säger John.

Även andra sorter kan gott stå lite skyddat. Gärna soligt men de ska inte ha för mycket vatten uppifrån. Miniatyrpelargonen ruttnar lätt om de har för stor kruka.

Vanligaste orsaken till att pelargoner dör är just att de får för mycket vatten. Blomman ska torka upp ordentligt mellan vattningarna. För mycket vatten ökar risken för svampsjukdomar.

— Hittar man bruna fläckar under bladen ska man förinta bladen så de inte smittar andra, råder John.

Han går långsamt mellan blomraderna, söker med blicken, nyper ett blad här och där.

Han pekar på en Melosilver som har en enkel, röd blomma:

— Den är väldigt tacksam.

Sticklingar tar han året runt. Han skär av toppen med en kniv och lägger den åt sidan några timmar för att torka innan han sätter ner den direkt i såjord. Man ska inte ta med fingrarna på snittytan, påpekar John.

Pelargoner ska toppas ofta, särskilt de starkväxande för att de ska förgrena sig på ett vackert sätt.

— Yrkesodlare använder ofta stråförkortningsmedel för att de ska förgrena sig mer. Det gör inte jag, jag toppar dem i stället, säger John.

Utanför Johns växthus syns spår av förra sommarens försäljning. Tomma, blå plastkrukor ligger kvar på bänkar och på marken. John har inte hunnit plocka undan.
Ofta har han två busspass om dagen med några timmar emellan. Ibland kan det till och med bli tre.

Han har timtjänst för att han måste anpassa arbetstiderna efter Eva, sin sambo som jobbar på sjukhuset i Kristianstad, berättar han. Varje morgon kör han henne till bussen som går klockan sex och varje kväll hämtar han henne halv sex på samma ställe. I mars blir det lite lättare. Då tar Eva tjänstledigt ett tag för att enbart ägna sig åt pelargonerna.
John tittar på klockan. Det är snart dags för honom att åka in till Ronneby och gå på sitt pass. I eftermiddag har han turen mellan Ronneby och Växjö.

Nästan all hans lediga tid går till växthus och pelargoner. I övrigt klipper han fruktträd och deltar i Svenska pelargonsällskapets träffar. Och det blir mycket huggande och sågande, växthuset drar mycket ved.

— Min sambo säger att jag sågar jämt, säger John.

Det är ett sug efter pelargoner just nu har John märkt. När han sade att han hade ovanliga pelargoner fick han ett bord på Gullabo marknad i glasriket trots att han var sent ute. Och alla växter gick åt på en gång.
Men vad är det som är så roligt med pelargoner?

— Jag brukar sätta ihop två, tre stycken i en urna. Det är roligt att se hur de passar ihop i färg. Och det går att sätta ihop många andra sorters växter med pelargonerna, säger John. 

Pelargoner kommer från Afrika

Pelargonerna ingår i växtfamiljen Geraniaceae, näveväxterna. Ursprungligen kommer de från Afrika. Detta och annat får du veta på Svenska Pelargonsällskapets hemsida. Där kan man också gå in på pelargonrummet och chatta med andra pelargonälskare.

www.pelargonsallskapet.com/