Så drastiskt uttrycker sig forskaren Åsa Regnér, som tillsammans med ekonomiprofessorn Agneta Stark jämfört äldreomsorgen i tre EU-länder. (Vi skriver om detta på sidorna 22-25 i papperstidningen.)

Ländernas äldrevård ser väldigt olika ut. Ändå är likheterna slående: Äldreomsorgen vilar helt och hållet på kvinnors lågavlönade eller helt obetalda arbete. I Sverige får personalen försöka trolla med knäna. De får betala för de stora nedskärningar som gjorts. Agneta Stark är förvånad över att detta kunnat ske, trots att lagen talar om att tillgodose allas behov.

Till tidningen kommer många brev som vittnar om de hårda arbetsvillkoren: Så här skriver en undersköterska:

”Vår arbetssituation försämras för varje dag. Jag tycker det är skrämmande att inget görs. Vi får hela tiden höra att vi ska gå med vinst. Det gör vi INTE, därför mer neddragningar. Vi känner stress hela tiden. Vi har inte hjälpt våra boende att komma ut på flera år, allt är låst. Vi brukar mata upp till tre stycken samtidigt för att hinna och för att inte någon ska få sitta och titta på när andra äter. Vi brukar då även äta vår matlåda. Vår situation har blivit mycket värre sedan ett privat företag tog över. Visst kan vi i vissa fall både säga ett hårt ord till och ha lite väl ryckiga rörelser mot våra gamla. Vi räcker inte längre till!! Snälla hjälp OSS (personal, boende och anhöriga).”

Nödropet säger allt om hur orimliga villkoren är på många håll. Kommunerna behöver rekrytera folk, men har inte råd att betala. Deras lågavlönade anställda
— framtidens äldre — kommer inte att ge mer skatteinkomster. Alltså kommer det inte härifrån särskilt mycket skattepengar till god och värdig äldreomsorg.

Den modell vi har vilar på ganska bräckliga och lågavlönade kvinnoknän, framhåller Stark och Regnér. Rejält höjda kvinnolöner vore en snabb och effektiv medicin mot en hotande äldrekatastrof, anser de. Och precis som Ylva Thörn, tycker de att partierna bör ta initiativ för äldrevården i den kommande valrörelsen.

Kommunal tar nu fajten lokalt för högre löner. I Västra Götaland kräver avdelningen 2000 kronor i månaden på två år utöver avtalet. I Falköping framförs samma krav. Löneupproret är igång och det är bra. Viktigt är att även vikarier och timanställda får höjningar. De som ställer upp på obekväma villkor ska ha bra betalt, inte vara ett sätt för arbetsgivaren att sänka kostnader och spara bort fast anställd personal.

Äldreomsorgen behöver sannerligen bli en valfråga. Och kommunalarna som sliter ut sig där behöver bli fler och få högre löner nu!