Två anställda på äldreboendet Hemgården i Gislaved har polisanmälts för att de hotat och förnedrat en 94-årig dement kvinna. De avslöjades när kvinnans son placerade en bandspelare i hennes rum.

Vad kan man göra för att hindra att sådant händer? Här är några svar.

Eva Jönsson, Huddinge. Undersköterska med ett års utbildning om demenssjukdomar på Silviahemmet. Håller kurser om demens.

– Sådant händer tyvärr på många ställen, tror jag. Och jag tror att arbetsledningen många gånger blundar för det.

Okunnighet om att demens är en sjukdom kan vara en orsak.

Dementa är mycket känsliga för stress, det tar längre tid för dem att förstå. Man ska prata vänligt, inte fort och för mycket och inte över deras huvud. Man måste ta allting sakta, för att inte väcka aggression. Kroppsspråket ska vara lugnt och vänligt.

Om den demente ändå blir aggressiv, ska man veta att det bara blir värre om man svarar med aggressivitet.

Det är viktigt att diskutera sådana här saker på arbetsplatsen innan något har hänt, men det finns nästan alltid för litet tid. Om man har en besvärlig patient, ska man diskutera i gruppen hur man hanterar detta på bästa sätt.

När någon väl gått över gränsen tror jag den personen måste få hjälp för att kunna bryta sitt beteende.

Åsa Sandvide, doktorand, Kalmar. Forskar vid högskolan om våldssituationer inom åldringsvården.

— Det är inte de onda människorna som gör så här; det är vanliga människor som du och jag. Att vårda dementa är en underskattad uppgift, sjukdomen ger oerhörda konsekvenser som det är svårt att möta.

Vårdpersonal som jag intervjuar, säger ofta att de skulle vilja ha arbetsledningen med i själva vårdarbetet. De efterlyser också handledning.
Jag tror att man måste flytta kompetens ut i vårdlaget. Det är inte säkert att det räcker med en sjuksköterska; någon med speciell utbildning om demens behöver finnas i vårdteamet.

Ändå kommer man inte ifrån de missförstånd, den aggressivitet och den ångest, som kan följa med demenssjukdomen. Men man kan bli bättre rustad att möta den.

Stina-Clara Hjulström, sjuksköterska, ordförande i Demensförbundet. Föregångare inom vården av dementa. Står bakom priset till Årets vårdbiträden.

— De som arbetar med dementa måste få utbildning om demenssjukdomarna. Bemöter man dementa fel, så kan man göra dem rädda och aggressiva. Kommunal borde driva på hårdare för utbildning. Man kan välja Silviahemmets utbildning, eller beställa utbildning från högskolan; minst fem poäng behövs.

Personalen behöver kontinuerlig handledning och stöd och arbetsledning i själva vården.

Bemanningen behöver höjas på många ställen.

Jag har ännu aldrig sett att någon politiker fått ta sitt ansvar för en vårdskandal och avgå; inte heller någon tjänsteman som fått betala böter. I stället slår skandalerna blint mot hela vårdkollektivet, där det finns så väldigt många duktiga.

Barbro Beck-Friis, medicine doktor. Föregångare inom åldrings- och demensvård. Har skapat Silviahemmet, som utbildar om demenssjukdomar.

— Arbetsledaren ska axla sitt ansvar. Personalen arbetar inom svår och tung vård och måste få ladda batterierna genom att tala med arbetsledaren om hur man löser svåra problem. De behöver bekräftelse när de gör något bra och de behöver handledning.

Att arbeta med demenssjuka är utomordentligt svårt och ställer stora krav på professionalism. Man måste ha klart för sig att man arbetar med sjuka, som man inte får låta sig provoceras av.

Varje kommun borde ha en utbildningsdag i månaden om demensvård.

Alla, även läkare och sjuksköterskor, har bristfälliga kunskaper om demenssjukdomar.

Silviahemmets utbildning Leva med demenshandikapp vänder sig till hela arbetslag. Kursen är på fem dagar, med en uppföljning efter tre månader.

Jag tror inte att personaltätheten har så stor betydelse. Det viktiga är inställningen i människors hjärta. Man ska jobba med både hjärtat och hjärnan.

Ylva Thörn, undersköterska, förbundsordförande i Kommunal.
— Det behövs ett öppet klimat, så att man vågar tala om svåra saker på arbetsplatserna.

Sådana här händelser är ett symptom på att något är fel på arbetsplatsen.

Det behövs bra chefer som är uppmärksamma på förhållandena. Och det måste finnas tid för handledning och reflexion inom vården.

Varje arbetslag behöver prata om sitt förhållningssätt och diskutera fram hur de ska förebygga och hantera svåra situationer. De behöver få lära sig att vara observanta på olika sjukdomsbilder, och hur man ska förhålla sig för att dämpa aggressioner.

Om aggressivitet bemöts med aggressivitet, så skapas mer aggressivitet.

Även arbetskamrater har ett ansvar. Den som ser att någon agerar på ett visst sätt kan säga ”Jag gör det här nu, gå undan en stund du, så pratar vi om det sedan”.

Det kan vara en viktig roll för Kommunal att stötta arbetsplatsombuden, så att de vågar gå i första ledet och lyfta fram de här samtalen.