Ett sextiotal mjölkkor och lika många ungdjur står i centrum på den här jämtländska gården. Där odlas bara med tanke på korna, förutom ett litet trädgårdsland.

Karin Näsmark är också till för kornas skull, liksom den andre djurskötaren Pär Eriksson, som är äldste son i huset och ska ta över gården med tiden. Pärs mamma Gun Eriksson arbetar mer än heltid med korna, medan pappa Jörgen Eriksson överger dem på drygt halvtid för att vara oppositionsråd (c) i Strömsunds kommun.

Karins arbetspass och lediga dagar måste ofta flyttas, för att passa ihop med hennes fackliga uppdrag.

De flesta djurskötare har ett pass på morgonen och ett på kvällen och lediga timmar däremellan. Det slipper Karin utom på helgerna. På vardagar arbetar hon antingen från 6 till 15 eller från 9 till 18. Det beror på att Gun också vill ha hjälp med att göra rent i lagården, fylla på foder, klippa korna och en hel del annat, som hon tycker är tyngre än att mjölka.

— De är föregångare på den här gården, eftersom de ser att det går att arbeta sammanhållna arbetsdagar, säger Karin Näsmark.

Utfordringen är automatisk och datorstyrd. En dator registrerar hur mycket varje ko mjölkar och hur mycket den äter. Varje djur har en blå plätt i halsbandet med en personlig kod som datorn läser av. Mjölken går i rör direkt till kylcisterner. Mjölkmaskineriet stänger av sig själv när det kommer mindre mjölk från juvret.

Karin har alltid tyckt mycket om djur, men gymnasiebetygen räckte inte till veterinärutbildning. Av en slump fick hon sitt första arbete i en lagård. Nu skulle hon inte ta något annat om hon fick välja på nytt, och hon råder gärna ungdomar att bli lantarbetare. Det är fritt, självständigt och omväxlande.

Lantarbetare får inte arbeta fackligt på betald arbetstid, så deltiden 63 procent passar Karin, som suttit i Lantarbetarnas förbundsstyrelse och varit ordförande i Jämtlands och Västernorrlands län. Nu får lantarbetarna en sektion i Västernorrland och en i Jämtland och Karin kommer med i Kommunals förbundsstyrelse. Hon säger:

— Lantarbetareförbundets betydelse var stor en gång när Gunnar Sträng var ombudsman och Ivar Lo Johansson skrev i Lantarbetaren. Det känns litet vemodigt att det är slut med förbundet nu.

— Men det ska också bli roligt med ett stort förbund, så medlemmarna få bättre service och bättre information. Det finns en del likheter mellan förbunden, inte bara mellan park- och trädgårdsarbetare. Lantarbetare och kommunalarbetare finns både i städerna och ute på landet. Både människor och djur behöver deras omsorg och medicinska kunskap.

att gå samman med Kommunal var ändå ekonomin.

— I vår avdelning i Lant har vi inte haft råd att skicka någon på fackliga kurser på några år — även om vi haft medlemmar som velat åka, och som hade kunnat bli aktiva i facket med tiden, berättar Karin.

Hennes arbetsgivare Gun och Jörgen Eriksson är organiserade centerpartister; Karin har kommunala uppdrag för socialdemokraterna. Förut var Jörgen länsordförande för LRF; Pär och Karin är fackligt organiserade.

Ändå är det inga häftiga diskussioner vid köksbordet på frukostrasten. I Strömsund har centerpartister och socialdemokrater ett gott samarbete.

Många bönder anser att det är besvärligt med facket. Jörgen tycker att de överdriver.

— Karin vill ju också att det här företaget ska gå runt, säger han.