Min dotter är djupt sårad
Min vuxna dotter blev faderlös för en tid sedan. Hennes far och jag skildes för många år sedan och han började om på nytt med ny familj, liksom jag har gjort. Men i mitt nya äktenskap har jag inga barn. Min dotter har haft mycket lite kontakt med sin biologiske far. Det verkar som om han inte brydde sig när han fick ny familj. Nu har det visat sig att han sett till att hon bara får ut sin laglott efter honom, medan de andra barnen får ärva fullt ut. Min dotter bryr sig inte alls om pengarna, men känner sig väldigt sårad och kränkt av att han markerar också ekonomiskt hur lite hon betytt för honom. Jag försöker trösta så gott jag kan, men vad anser du om hans beteende, även om man har rätt att göra så här enligt lagen?
Beata R
Vad det handlar om är tydligen inte själva arvet och fördelningen av det, utan relationen.
Det är väl det som gör arvsskiften så svårt. Det handlar om sorgen över allt det som man ville skulle ha varit annorlunda. När det gäller bedömningen av själva förordnandena i testamentet finns det så många ekonomiska och andra faktorer jag inte känner till att jag inte kan göra mig till skiljedomare. Beroende på historien bakom kan detta sätt att agera vara djupt orättvist och kränkande, men det kan också under andra förutsättningar vara det enda rimliga och rättvisa och allt däremellan.
Att din dotter upplever det som ett uttryck för att inte vara sedd och att vara oviktig för sin far är ju allvarligt nog, oavsett själva testamentet. Där ligger sorgen. En far eller en mor som inte ser och bryr sig om sitt barn har förlorat något av sin mänsklighet, hur gammalt barnet än är.
