Jag går av fransmannen Jean Echenoz (Fischer&Co) är faktiskt en kuslig roman att läsa. Men det beror inte på handlingen — varken på skilsmässan, stölden, mordet eller den strapatsrika resan till Norra Ishavet. Det beror inte på språket, som är så långt från hysteriskt man kan komma; det är noggrant och vackert utmejslat, lågmält fastän det är intensivt.
Det kusliga är att läsaren förleds att bli oberörd åskådare till vad som helst, så som huvudpersonen Ferrer faktiskt är, trots allt som händer omkring honom. Kärlek biter heller inte på honom, han upplever bara kärleksaffärer.
