Åsa Engström, undersköterska och hälsopedagog, är huvudansvarig för förvaltningens friskvård. Själv håller hon bland annat i vattengymnastik, aerobics, power boxing och stavgång. De flesta av de aktiviteter som förvaltningen ordnar äger rum i centrala Sala. Åsa och de andra ledarna åker också ut och har aktiviteterpåplats.

I dag har Åsa stavgång med anställda på äldreboendet Åsgården i Möklinta två och en halv mil från centrum. Stavgång är bra när man har besvär från rygg, nacke och axlar.

Sju kvinnor har mött upp på gårdsplanen. Åsa tar fram stavar ur bakluckan och delar ut. Föreståndaren Carina Aronsson är med när gänget med raska steg stavar sig ut i skogen.

När cheferna visar att de tycker motion är viktigt genom att själva delta så är det också lättare att få med de övriga på arbetsplatsen, berättar Åsa.

Maud Mattsson är friskvårdsinspiratör på Åsgården.

— Jag jagar de här med blåslampa, säger hon och sveper med staven åt kompisarnas håll.

Till henne skickar Åsa information om vilka aktiviteter som erbjuds.
Tyvärr gör restiden att personalen på Åsgården inte kan utnyttja alla erbjudanden. Nästa termin funderar de på att ha ”power boxing” här på Åsgården.

Idag har Åsas kollega, Isa Fagerström just ”power boxing” med en grupp i en gymnastiksal inne i Sala. Två deltagarna ingår i det team på åtta som håller i friskvården. De två har stavgångsgrupper i vanliga fall men lär sig power boxing för att kunna ersätta Åsa och Isa om de skulle bli sjuka.
Gruppen börjar med uppvärmning. Sedan turas man om i par att puckla på en dyna som motparten håller mot höften.

Och så ner på alla fyra och trampa och upp och sparka på partnerns dyna. Det ser roligt ut.

— Det är nyttigt för skelettet att ta emot med höften, säger Åsa.

De flesta av boxarna är vana motionärer som väljer aerobics och andra mer avancerade aktiviteter på den timme de satsar av sin fritid. De flesta av stavgångarna i Möklinta var nyfrälsta motionärer som kompletterade med promenader.

Vi besöker också en gympagrupp och en grupp som tränar i förvaltningens eget gym. Alla tycker det är bra att få träna på arbetstid. Problemet är bara att kunna ta sig tid att gå ifrån.

Många deltagare visar sig arbeta på Tallbackens rehabilitering och korttidsvård. Där tycker föreståndaren Bengt Englund motionen är så viktig att han löser problemet genom att ta in vikarier vid behov.

Vård och omsorg i Sala har haft gratis friskvård för personalen i olika former under hela 1990-talet. De sjukgymnaster som arbetar med äldre ställer också upp för den egna personalen.

Men just denna verksamhet med ”friskvårdskontrakt”, en timmas friskvård på arbetstid mot en på fritiden, är inne på tredje terminen.

Man får välja en aktivitet per termin. Totalt finns 17 aktiviteter att välja på. För träningen på fritiden har förvaltningen tecknat avtal med gym och andra som ordnar sportaktiviteter. De anställda kan gå och simma, gymnastisera eller styrketräna gratis hur ofta de vill, de behöver bara skriva upp sig på en lista.

Denna satsning på friskvård kostar mellan tre och fyrahundratusen per år, berättar chefen för Vård och omsorg, Lars Davidsson.

— Det är inte mycket i en budget på 250 miljoner.

Ändå, det krävdes ekonomiska argument för att idén skulle kunna genomföras. Den som levererade dem var företagsekonomen och forskaren Stefan Lundström vid Mälardalens högskola. Han hävdar att varje krona som satsas på friskvård ger fem tillbaka.

I mitten av 1990-talet gjordes en hälsoprofil på personalen. Den visade att cirka hälften av de anställda, många med tungt arbete, hade en så dålig syreupptagningsförmåga att de hamnade i riskzonen för långtidssjukskrivning eller omplacering. De senaste tre, fyra åren har långtidssjukskrivningarna ökat med 100 procent.

Kommunen sparar en miljon kronor på varje omplacering som kan undvikas, berättar Lars Davidsson. De som genomdrev idén hösten 2000 var Isa Fagerström, sjukgymnasten Lena Nyström och Rehabteamet i förvaltningen.

Då diskuterade man om träningen borde vara på fritid eller arbetstid. Många tyckte att det är vars och ens ansvar att hålla sig i form. En timmes träning på arbetstid och en på fritid blev ett sätt att gå alla till mötes, berättar Lena Nyström.

Projektet har hållit på för kort tid för att man ska kunna avläsa om det gett några effekter på hälsan i stort.

— På individnivå däremot har vi sett förbättringar, säger sjukgymnasten Lena.

De största hälsovinsterna har man hos de totalt inaktiva som börjar med måttlig träning, påpekar hon.

Man har gjort en mindre utvärdering som visar att över hälften av de tillfrågade tycker att de har fått bättre kondition. Framför allt visar den att folk tycker detta är kul, något som också märks när man tittar in hos grupperna.

Flera tillfrågade tycker att träning på arbetstid borde vara obligatorisk. Saken har diskuterats i förvaltningen.

— Man har sagt: ”brandmannen måste, varför måste inte vårdbiträdet?” Men vi har tyckt att det måste bygga på motivation, säger chefen Lars Davidsson.

Åsa och Isa är lediga från sina underskötersketjänster inom vård och rehabilitering i Sala. Båda har utbildat sig till hälsopedagoger på Tärna folkhögskola.

De har lärt sig att göra hälsoprofiler, leda motion av olika slag, ge massage och föreläsa om kost och beteende. De gör själva programmen med olika rörelser. I början åkte de ut och frågade vad folk ville göra. Nu har de hjälp av 32 friskvårdsinspiratörer som peppar sina arbetskamrater att börja träna. Eller slappna av.

— Alla blir inte friskare av att stressa vidare på träningspass. En del behöver varva upp, andra ner, säger Lena Nyström som själv leder grupper i qi-gong.

Åsa, Isa och sjukgymnasten Lena är inte nöjda förrän de har fått med många fler av de 800 anställda.

— Folk ser inte kroppen som ett redskap, säger Isa. De orkar inte träna men de orkar sitta framför tv:n i fem timmar.

Fotnot: Åsa Engström berättar gärna mer eller tar emot tips på hur man kan utveckla friskvården. Tel: 0224 55 417.

Denna artikel ingår i vår temabilaga Lev Bättre. Här kan du beställa ett eget exemplar av bilagan gratis, asa.jones@kommunal.se