Hej personalen… ser ni mig?

Jag har faktiskt varit en ärtig tjej.

Fast min hud nu är rynkig, torr och tunn, så är jag verken senil eller
dum.

När jag var liten, då såg ni mig alla, och kunde för min charm falla.

I tonåren blev jag mycket populär, av dem som höll mig kär.

Familj och barn jag sedan fick, och inte en dag utan kramar och pussar
det gick.

Nu är jag gammal och trött och det är inte många jag mött,
som stannar
upp en stund och upptäcker att jag är inte så dum.

Jag vill bara att ni ska fatta att jag både kan gråta och skratta.

Se mig ibland och ta gärna min hand.

Kanske ge min kind en klapp, tänk inte på att den är rynkig och slapp.

Fråga iblan hur jag mår, av glädje jag då kanske fäller en tår.

Jag saknar, skratt, kramar och att prata så mycket att det nästan sliter

mitt hjärta i stycke.

Hej personalen … ser ni mig.