Om grannarna till en medelålders kvinna i ett villaområde i Stockholmstrakten plötsligt får se henne springa förbi i toppluva och träningsoverall säger de: ”jaha, hon har börjat träna, det borde kanske jag också göra”.

På landet skulle de säga: ”har hon blivit galen”, säger Lars Magnus Engström som är professor vid idrottshögskolan i Stockholm.

Eftersom vårt samhälle allt mer inrättas för att vi ska slippa röra oss blir fritidsmotionen allt viktigare, säger Lars Magnus Engström. Han har följt 2000 flickor och pojkar från tonåren till medelåldern. Vid senaste mätningen var de 41 år och studien fortsätter. Cirka 70 procent av dem som hade bra betyg och hög socialgrupp vid 15 år motionerar 26 år senare. De som hade dåliga betyg och enklare bakgrund motionerar i vuxen ålder i fallande skala ner till 20 procent. Bakgrunden betyder mer för om man motionerar eller ej än den socialgrupp man befinner sig i som vuxen.

Vi måste intensifiera informationen om hur viktig motionen är, anser Lars Magnus Engström. Fysisk inaktivitet seglar nu upp jämsides med rökningen som en riskfaktor för diabetes, benskörhet, högt blodtryck och cancer. Men vi måste också bygga in den fysiska aktiviteten i vardagen, anser Lars Magnus Engström.

Han pekar på en paradox:
– Ju mer kunskapen ökar om hur viktigt det är att röra på sig desto mindre daglig , fysisk aktivitet ägnar vi oss åt.

I stället för att barnen får gå eller cykla till skolan så kör vi dem i bil, själva tar vi hissen i stället för trapporna och vi använder maskiner i stället för kroppen i vårt arbete.

– Titta vid trappan, det står ”nödutgång” på skylten! säger Lars Magnus Engström.