Sedan 1997 har antalet sjukdomsfall per 1 000 arbetande stigit med 77 procent. Ökningen är störst bland kvinnor. Det främsta skälet är hög arbetsbelastning, följt av mobbning och trakasserier.

Även sjukfrånvaron ökar. Den ökar mer bland kvinnor än män och den kraftigaste ökningen finns inom kommunerna, rapporterar LO-ekonomerna i sin höstprognos. Från att ha legat lika med verkstads- och byggindustrin 1990 ligger sjukfrånvaron inom vård och omsorg nu drygt 20 procent högre. Antalet långtidssjukskrivna ökar kraftigt. Och det är bara antalet långtidssjukskrivna kvinnor som ökar, de långtidssjukskrivna männen blir tvärtom färre.

Att genomsnittsåldern ligger något högre i kommunerna än i den privata tillverkningssektorn kan förklara något av skillnaden, men inte den kraftiga ökningen. Mycket talar för att det är arbetsmiljön som är huvudorsaken. Ett stapeldiagram i samma ekonomiska utsikter från LO visar att sjukskrivning till följd av missförhållanden i arbete ligger markant högre i vård och omsorg, där kvinnor arbetar, än i exempelvis tillverkning och byggindustri, där män arbetar.

Det är alltså kvinnorna som arbetar i en politiskt styrd sektor som far illa och blir sjuka i betydligt högre grad än de (män) som arbetar i en sektor som styrs av ”giriga kapitalister”! Det är lätt att instämma med LO-ekonomerna när de konstaterar: ”Den ökade sjukfrånvaron, särskilt förekomsten av långtidssjukskrivningar, tyder på allvarliga brister i arbetsmiljön i denna sektor”.

Samtidigt är det i kommunerna behoven av att ta tillvara allas insatser i framtiden kommer att vara störst. Ungdomarna lockas inte av deras låga löner och dåliga arbetsmiljö. Det är de äldre — lojala och kunniga — anställdas hälsa som kommer att avgöra kvalitén i framtidens vård och omsorg. Något arbetsgivarna hittills har struntat i.

Mot bakgrund av detta kommer regeringens 11-punktersprogram för ökad hälsa i arbetslivet sannerligen i grevens tid. Målet är att fler ska kunna förbli eller återgå i arbete. Här finns förslag som hälsobokslut för offentliga sektorn, särskilda försök att minska ohälsan i densamma samt ökad ekonomisk press på arbetsgivare med dålig arbetsmiljö.

Att vår gemensamma sektor, som borde vara bäst på att ta hand om sina anställda i själva verket är sämst och ägnar sig åt avancerat kvinnoförtryck, ja rentav fysisk och psykisk misshandel är en stor skam! Partifärgen i kommunen säger sällan ett smack om hur de offentligt anställda mår. Ökad professionalism hos offentliga arbetsgivare, kombinerad med idealism och politiska visioner, måste till om regeringens mål ska ha en chans.