Kära Mari-Anne!

Ja, därom tvista de lärde. Det tycks vara så att ingen vet svaret riktigt säkert. Men det är vanligt bland judarna att göra så här på vissa håll. En liten hälsning: du är inte glömd. En sten ligger kvar och är mera bestående än en blomma. Vissa menar att seden härrör från tider när det på grund av förföljelser inte var möjligt för judarna att följa regeln att varje grav ska ha en gravsten. En liten sten skulle alltså kunna vara en försiktig symbol för den judiska seden med gravstenar.

Ibland ligger en bönelapp med en vers ur Psaltaren inkilad under en sten, på samma sätt som skrivna böner brukar kilas in i klagomuren i Jerusalem. Det enda man säkert kan säga är att detta återspeglar den judiska tron att levande och döda hör samman, ty, som det står i Bibeln, för Gud lever alla.