Vi lever i ett samhälle styrt av tävlingar, med betoning på fysisk styrka och maktkamper. I sporten finns allt detta och mycket bra saker också förstås, man dras in på gott och ont.

Jag kommer på mig själv med att bläddra fram sportsidorna i morgontidningen för att läsa de senaste turerna runt Hammarbys tränare, sätter på P4 när det är match på Söderstadion, vet plötsligt att Älvsjös damer alltid vinner serien i fotboll, undrar hur det ska gå för David Beckhams skadade ljumske och har till och med slängt ett öga på TV-sammandragen från golftävlingar! Jag är förmodligen del av en trend, runt mig på fotbollsarenor och på basketmatcher sitter massor av kvinnor och flickor.

Men, förutom vid friidrottsgalorna, så bevakas manliga idrotter fortfarande extremt mycket mer. Särskilt lagsporterna.

TV är, enligt en sammanställning i tidningen Bleck, uselt på att bevaka tjejers prestationer. De har undersökt SVT:s Sportnytt i mars 2001 och kommit fram till att av samtliga 300 minuters sändningar ägnas 74 procent åt herridrott, 14 procent åt damidrott och 9 procent åt män och kvinnor tillsammans. Tre procent är könsneutrala.

Samtidigt finns Lilla Sportspegeln med en helt annan profil. Rena jämställdhetsdrömmen, konstaterar Bleck. Förklaringen är en policy som redaktionen sedan följt. Här tar de ansvar, har ambitioner – som sedan släpps när barnen blivit vuxna. Jag är inte beredd att hålla med Bangs redaktion i kravet på att Sportnytt måste läggas ner. Men instämmer i att Sveriges Television inte ska fortsätta sända program som öppet bedriver diskriminering. För inte styr väl sponsorerna även public service?