Hur länge vill vi arbeta?
Arbetskraftsbrist. Ordet har så smått börjat ersätta arbetslöshet i den offentliga retoriken. Allt färre ska försörja allt fler.
Om tio år har vi 200 000 fler pensionärer samtidigt som antalet som ska jobba minskat med lika många. Lite yrvaket har politiska partier och intresseorganisationer upptäckt detta och kastat sig in i debatten med sina recept på allt från import av arbetskraft och ökat barnafödande till bättre arbetsmarknad för äldre.
Under politikerveckan i Almedalen i juli stod den sistnämnda frågan i fokus på ett seminarium ordnat av den försäkringsbolagsfinansierade organisationen Pensionsforum, med den kände pensionären Kjell-Olof Feldt som ordförande. I publiken syntes andra pensionärer som förre utrikesministern Lennart Bodström (s) och före detta riksdagsledamoten Gullan Lindblad (m).
Ska vi klara välfärden måste de i åldrarna 55-65 år som står utanför arbetslivet komma in igen, konstaterade AMS-chefen Anders L. Johansson. Sjukskrivningar, avtalspension och deltidsarbetslöshet är mycket vanligt bland de äldre.
— Fortfarande står 700 000 utanför den ordinarie arbetsmarknaden, mest äldre och invandrare. Aldrig tidigare har det varit så många i en högkonjunktur, konstaterade han.
Äldre måste ha rätt till en andra karriär, något som börjar bli vanligt i USA, menade konsulten Marie Söderqvist, som undersökt attityderna till äldre som arbetskraft. I Sverige efterfrågas sällan äldre, i USA värdesätts erfarenheten.
Pensionsåldern för en undersköterska är 59,7 år.
— Men varför skulle hon vilja återvända till ett lågt betalt jobb där det bara blir mer och mer att göra, undrade sjukförsäkringsutredare Jan Rydh, själv pensionär och, som han säger ”lyxlirare” i arbetslivet. Ska vi få äldre att orka måste vi skapa arbetsplatser där de vill vara.