Vad mer kan jag göra mot mobbningen?
Jag är chef inom vården. En anställd "K" anmälde för c:a två år sedan att hon blev utsatt för mobbning av sina kollegor. Jag har försökt "allt" för att hjälpa henne. Jag har t.ex. haft samtal med "mobbarna" enskilt och i grupp och även anlitat Företagshälsovården för att utreda saken.Ingen erkänner mobbning, utan det framkommer istället att "K" är mycket svår att samarbeta med. Exakt på vilka sätt, har jag inte fått veta. Jag har därför haft ett oändligt antal samtal med henne själv, utan att det lett till något. Hon tycks inte förstå vad hon gjort fel och är nu långtidssjukskriven.
Som rehabilitering har hon erbjudits andra jobb, såväl som fortbildning på arbetsgivarens bekostnad. Hon säger att hon inte kan acceptera något förrän hon fått "upprättelse". Hon kräver ursäkter från dom som mobbat henne. Känner hopplöshet över situationen och undrar vad mer jag kan göra? "Liss"
Du har tagit ditt chefsansvar på allvar. Det är mycket bra. Du verkar vara övertygad om att ”K” verkligen har samarbetsproblem. Det är förstås omöjligt att ha ”samarbetsproblem” ensam. Samarbete uppstår eller kollapsar bara i samverkan med andra och är inte en personlig egenskap.
Det är också mycket ovanligt att någon ”erkänner” mobbning. Oftast tycker man att en ”avvikare” eller en som är illa omtyckt, har sig själv att skylla, om denne blir utfryst eller utstött ur gruppen. Anklagande pekar man därför ensidigt, på alla större eller mindre fel hos syndabocken.
Jag gissar att ”K” inte känner igen sig i den bild av henne som presenterats. Hon har blivit angripen utan att kunna försvara sig (och det är detta som är den verkliga kränkningen).
Hon önskar troligen, som dom flesta i den situationen, få veta vilka fel hon anklagas för. Då först kan hon på ett riktigt sätt bearbeta det som hänt. Ändra sig på vissa punkter eller kräva en ursäkt.
Sådana försök att ”rensa luften” kräver dock att människor är i känslomässig balans. ”K” är sjukskriven och har det svårt nu. Alla försök att ”prata” ut med försvarsinställda belackare, är mycket riskfyllt för hennes hälsa. Situationen kan bli värre. Hon bör därför tills vidare lämna ”det gamla” bakom sig, och ge sig själv chansen till en bättre framtid. Kanske går det längre fram att reda ut det som hände, när alla inblandade fått perspektiv och avstånd till det.
Visa ”K” detta svar och gör vad du kan för att hon ska ta ansvar för sitt eget liv, lämna grämelsen och gå vidare. Hon får ju många erbjudanden till fortsatt utveckling. Något av detta kan hon säkert acceptera, om hon möter förståelse och inte ifrågasättanden.
