De 188 kongressombuden, varav 118 nya, har fattat beslut för framtiden om avtalsfrågor, samhällsekonomi, arbetsmiljö, medlemsvärvning, yrkesfrågor och jämlikhet i form av 296 motioner och sju rapporter. Med sig hem har de en budkavle med de viktigaste besluten, en sammanfattning av det som ska göras.

För det är ju där, i vardagen, i mötet med arbetskamrater och medlemmar som det riktiga jobbet börjar.

ANSVAR OCH kompetens är två bra ord. De pekar mot möjligheter och visar en vilja att lära och utvecklas och få använda sina kunskaper i arbete och föreningsliv. Att vilja ta ansvar är första steget mot ett lärande arbetsliv och en bra löneutveckling. Ansvar förutsätter kompetens och möjlighet att växa.

Men ansvar utan befogenheter leder enbart till stress. Den som får ansvar måste också få rätt att bestämma något. Och kompetens som inte får användas skapar bara besvikelse och frustration. Den som lärt sig något nytt måste snabbt få möjligheter att använda kunskaperna.

BRIST PÅ koppling mellan dessa begrepp skapar vantrivsel och den verkligheten upplever många av Kommunals medlemmar dagligen. Sådan stress uppstår i otydliga organisationer med dåligt ledarskap och konstiga beslutsvägar. Värst drabbade är de som har minst att säga till om.

Så därför är det positivt att 59 500 av de 84 000 kommunalare, som deltagit i förbundets medlemsoffensiv tycker att de har inflytande över hur deras dagliga jobb ska utföras. Det är hela 70 procent. Däremot tycker enbart fem av tio att deras arbetsuppgifter motsvarar deras utbildning och samlade kunnande. Det visar på en stor och outnyttjad kunskapsbank av kommunalare som väntar på att få chansen! Oroande är att det är inom landsting och sjukvård som inflytandet i jobbet är sämst och inom kommuner och äldrevård som kompetens och arbetsuppgifter stämmer sämst! Mest ”felplacerade” känner sig de yngre. Här, där alla de framtida jobben finns, borde också möjligheterna vara som störst!

KOMMUNALS medlemmar vill hellre ha kompetensutveckling i yrket än personlig utveckling, visar enkäten också. Mest intresserade är de med tidsbegränsade anställningar, som har sämst villkor och minst inflytande. Arbetsgivarna måste ta deras lust att lära på allvar. Det är en ren framtidsinvestering!

Fyra av tio är helt säkra på att kunna lämna kritiska synpunkter om förhållanden på arbetsplatsen till sina chefer. Ytterligare 35 procent är ganska säkra. En av tio svarar klart nej. Det tyder på att arbetsgivarna ofta vill lyssna på dem som har praktisk kunskap om verksamheten. Nästa steg är att de också får vara med och förändra den. Ansvar med befogenheter, kompetens som får användas skapar arbetsplatser där folk vill vara.