De flesta av dem som har hjälp från Repslagargatan har det i form av personlig assistans. Till några går personalen som vårdbiträden. De bistår med hjälp i kortare ärenden, handlar, tvättar, städar. Även om större delen av arbetet är personlig assistans så blir det inte enahanda. Personalen cirkulerar bland brukarna.

— Jag skulle inte välja att jobba bara som personlig assistent, säger Annika Sandberg. Jag kan tänka mig att det skulle ta för mycket på psyket att arbeta så nära en person hela tiden. Som vi arbetar blir det mer omväxlande.

Begreppet personlig assistent förknippas ofta med någon som tillbringar all sin tid hos en och samma brukare. Men personliga assistenter är alla som assisterar någon som är beviljad personlig assistans enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Tanken med personliga assistenter är att den assistansberättigade själv ska kunna välja vem som assisterar eller vårdar henne. Ungefär sju av tio personliga assistenter är kommunalt anställda. I praktiken fungerar det ofta som på Repslagargatan när assistansen sköts av kommunen.

Enhetschefen Kirsi Mäkinen berättar att hon gick runt till brukarna när LSS infördes 1994. Då fick de välja bland personalen vilka personer de ville skulle fortsätta komma och vilka de inte ville ha hjälp av längre.

— De flesta brukarna valde nästan alla, säger hon. De kände redan personalen, det vara bara några som valde ut ett fåtal ur personalen.

Att verksamheten är konkurrensutsatt märks. Brukarna är fria att vända sig till en privat utförare och de kan när som helst säga ifrån sig någon ur personalen. Arbetsgruppens storlek varierar, ett schema ligger aldrig fast särskilt länge.

— En del prövar sina vingar, säger Kirsi Mäkinen. De vänder sig till någon annan utförare. Några kommer tillbaks till oss, för andra passar det bättre med en privat utförare, det är ju upp till individen.

Brukarna får vara med och bestämma när någon ny måste anställas. De kan vara med och intervjua den arbetssökande eller så får de träffa henne när hon går dubbelt med ordinarie personal. Sedan kan de vända sig till Kirsi med synpunkter.

När det talas om problemen med arbetet som personlig assistent så talas det oftast om dem som arbetar hos en enskild brukare. Det talas om osäkra anställningsformer och dålig kontakt med arbetskamrater.

Men även som arbetet ser ut på Repslagargatan kan det vara krävande.

Det gäller att kunna ta människor, att lära sig hur olika personer
fungerar så att man kan bemöta dem på ett bra sätt. Annika liknar sig och sina arbetskamrater vid kameleonter. Liksom de färgstarka ödlorna hela tiden kan smälta in i omgivningen måste de kunna anpassa sig till de människor de arbetar hos.

Annika säger att det krävs en stabil person för att klara av det.

— Man ska nog inte ha så många personliga problem i det här jobbet. Om vi har en massa problem med oss i bagaget så funkar det inte.

Personlig assistent brukar kallas ett genomgångsyrke, ett påhugg man tar medan man söker något annat. Många har assistansen som deltidsjobb medan de studerar, Kommunförbundet uppger att fyra assistenter av fem är mellan 19 och 28 år. Tre av fem slutar inom ett år efter att de har börjat, enligt Kommunals siffror.

Annika Sandberg och hennes arbetskamrater säger att det är just att de inte är enbart personliga assistenter som har gjort att de har stannat kvar.

Rätt till ett normalt liv

• Den som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan ha rätt till personlig assistent eller bidrag för att själv anställa assistenter. LSS omfattar inte ålderspensionärer. Målet är att den assistansberättigade ska kunna leva som andra i samma ålder.

• För den som har ett mindre behov av hjälp än 20 timmar i veckan står kommunen för kostnaderna. Försäkringskassan är ansvarig för den som har ett assistansbehov större än 20 timmar i veckan.

• Oavsett vem som står för kostnaderna kan brukaren välja vem som ska utföra assistansen. Hon kan vända sig till kommunen, till en privat assistansverksamhet eller hon kan själv anställa sina assistenter.

• LSS trädde i kraft 1994. Då fanns ungefär 6500 assistansberättigade personer som var beviljade i genomsnitt 65 assistanstimmar i veckan.
I februari 2001 var 9266 svenskar beviljade assistans. Den genomsnittlige brukaren har assistans 85 timmar i veckan.

• IfA, Intressegruppen för Assistansberättigade uppskattar att varje brukare i genomsnitt har fyra assistenter.

• Av totalt cirka 36 000 personliga assistenter är ungefär 25 000 kommunalt anställda.