Rapporten, som bygger på intervjuer med ett 60-tal medlemmar och förtroendevalda, blottlägger en stor förtroendeklyfta i organisationen. Kommunal är ”dom däruppe” medan medlemmarna är ”vi här nere”.

Forskarna mötte hos medlemmarna en stor avsaknad av Kommunal i vardagen. Bilden av facket som en kamporganisation och en kraft att räkna med har falnat.

— Det flesta uttrycker sig i termer av distans. Fördelen med att vara med i Kommunal är att man får en planeringskalender, som en sade, berättar Håkan Sandström.

Betty Rohdin förvånades över hur pass starka de manliga strukturerna var i det kvinnodominerade förbundet.

— Det upplevs som en väldigt manlig organisation. Det kommer igen hos många kvinnor. De känner inte igen sig i arbetsformerna. Kommunal har varken ett modernt eller ett kvinnligt sätt att arbeta, säger hon.

I rapporten diskuteras behovet av att skapa en organisation som fångar upp medlemmarnas behov av växande och personlig frigörelse. Forskarna har tagit fasta på ett positivt exempel där en medlem berättade om ett löst sammansatt nätverk bestående av kommunalare; ”det fungerar lite som en syförening, vi träffas och pratar om lite av varje och har trevligt.”

Och just nätverk av ”syföreningstyp” är receptet för att överbrygga klyftorna, tror de fyra forskarna. Det var lite så fackföreningarna en gång startade, menar de. I takt med att samhället moderniserades, förändrades också de fackliga organisationerna och nätverken försvagades.

— Nu är den fackliga organisationen någonting därute. Men förr var den någonting här inne, i hjärtat, förklarar Göran Palm.

Om man hårddrar det så har Kommunal, liksom andra fackförbund, två möjliga vägar att gå, resonerar Göran Palm. Den ena vägen är att bygga om facket underifrån och möjliggöra skapandet av nätverk, att återerövra den viktiga roll organisationen en gång spelade i människors vardag.

Det andra alternativet är att renodla rollerna av försäkringsbolag och avtalsförhandlare. Ett synsätt som faktiskt tycks förordas av en del medlemmar redan i dag.

— Man skulle kunna ge medlemmarna ett kort, som ett ICA-kort man får återbäring på varje år. Det skulle underlätta oerhört mycket för Kommunalarbetareförbundet. Man behöver inte ha en massa förtroendevalda. Man behöver en stark förhandlingsorganisation, som man redan har i dag. Och så kan man gå ut med lite enkäter och ta reda på vad folk vill ha. Det är en variant. Då slipper man lägga krav på medlemmarna. Det skulle i alla fall bli billigare. Man behöver inte ha en massa kongresser och skit utan det räcker med en stark och effektiv ledning. Det är ingen med ICA-kort som frågar efter några möten, säger Göran Palm.

— Jag hoppas inte att det går åt det hållet. Men det är uppenbart att det kan vara ett alternativ.

Medlemmarna upplever ofta Kommunal som ett DOM och sig själva som ett VI utan någon egentlig gemensam nämnare.

Och just detta beskriver forskarna som något av en knäckfråga; Hur ska man lyckas hitta vägen från DOM till VI och skapa ett gemensamt VI?

— Vem tar hand om de kollektiva intressen som medlemmarna bär på? Om man inte känner igen sig i medierna, om man inte känner igen sig i partipolitiken?
Medlemmarnas förväntningar och krav måste kanaliseras via en så väl fungerande kommunikation som möjligt, utvecklar Håkan Sandström det hela.

I höst inleder forskarna två nya studier; den ena går ut på att ta fram de goda exempel på nätverk av syföreningskaraktär som faktiskt finns. Och det andra projektet går ut på att studera uppifrån hur förbundsledningen kommunicerar gentemot medlemmarna.