Det jag och jag tror alla som har växt upp med grannar och klasskamrater från världens alla länder, har lärt oss är framför allt att människor är olika. Innerst inne är vi alltid medvetna om att en människa varken behöver vara ointelligent eller oartig för att den inte beter sig precis som oss och våra närmaste.

Men vid sidan av denna insiktsfullhet och tolerans finns också fruktansvärd inskränkthet och fördomsfullhet mellan folkgrupper. Detta kan inte skyllas på okunskap eftersom även ungdomar som umgås över kulturgränserna tar till sig sina föräldrars attityder. Det enda skäl jag kan se för människor att nära denna fördomsfullhet är dessvärre att de njuter av att känna sig överlägsna någon annan grupp i samhället. Det som upprör mig är att det här inte debatteras, och att folk faktiskt aldrig får höra att deras fördomsfullhet är fel. Det diskuteras allmänt hur fel det är att invandrare diskrimineras av svenskar och det är det naturligtvis. Det har medfört att alla justa svenskar är medvetna om att det är ett stort problem att det förekommer diskriminering och att alla invandrare vet att de har blivit felbehandlade om de diskrimineras. Men de invandrare som föraktar och förolämpar till exempel somalier eller romer (zigenare) inser inte att de gör något fel och de som blir förnedrade på det sättet har ingenstans att vända sig och få upprättelse. För de folkgrupper som är utsatta är det här problemet definitivt inte mindre än problemet med att det finns svenskar som föraktar och diskriminerar invandrare, snarare tvärtom.

De invandrargrupper som föraktas av andra invandrare är generellt sett de som har svagast ställning i det svenska samhället. Det innebär att de mest träffar svenskar i situationer som i sig kan vara förödmjukande till exempel på socialbyrån eller då de blir avspisade på arbetsmarknaden. Samtidigt blir de ständigt bemötta med ett påtagligt förakt av människor i omgivningen. Det här föder naturligtvis misstro som ytterligare försvårar kontakter med andra folkgrupper. Allra värst är det här för barnen och ungdomarna som blir behandlade på det sättet i det land där de växer upp och hör hemma. Om vi inte lyckas bryta det här mönstret förstör vi de drivkrafter de här ungdomarna kan ha att skapa sig en bra tillvaro i samhällsgemenskapen och dömer hela folkgrupper till ett evigt utanförskap. Ett sådant samhälle vill inte jag ha. Därför uppmanar jag alla skolor och organisationer som arbetar mot rasism att inte blunda för fördomar mellan invandrargrupper.

Jag hoppas att vi också har modet att ta upp och fördöma rasismen mellan invandrare i debatten. För ansvaret att skapa ett samhälle där alla har en plats oavsett ursprung vilar lika tungt på oss alla.

Nalin Pekgul kom till Sverige när hon var 13. I dag sitter hon i socialdemokraternas partistyrelse.

Kommunalarbetaren nr 10 2001