Den ryska författaren Nina Sadurs bok Lustgården (Norstedts) är så gåtfull att jag börjar läsa om den från början så fort jag kommit till slutet. För att förstå. Boken kastar sig fram och åter mellan tider och platser, mellan dröm och verklighet. När det ringer på porttelefonen hos en försupen sjukvårdare i Moskva så är det inte kompisen som vill komma in utan hans mamma som ringer från den frusna sibiriska tundran. Men man behöver inte förstå boken. Själva obegripligheten är en bild i sig av människors förvirring i dagens kaotiska Ryssland.
