Jag känner mig så trampad på
Strax innan jul fick jag veta av min man att hans känslor för mig var borta. Han hade då träffat "någon" på en resa som han hade varit i "tankarna otrogen" med. Inom loppet av en månad blev jag ensam med två barn eftersom han flyttade innan nyår. Min fråga till dig är hur i all sin dar en vuxen man kan bära sig åt så? Han är snart 55 år och jag tror att han kommit in i en kris. Egentligen ville han bara ha tid att tänka och se hur han vill ha det med mig. Tycker du att man ska acceptera detta? Han har ju verkligen trampat på mig och mina känslor. Han vill inte gå till någon att prata med för han har inget förtroende för "sånt", säger han. Kan män verkligen komma in i sådana kriser så att de flyr vind för våg? Nu i efterhand säger han att han har känt detta hela hösten, men inget sagt till mig. Han bara frågar om jag inget märkt? Jag är väl ingen tankeläsare, heller!
Eva
Jag förstår att du känner dig överrumplad och trampad på. Din man har ett försprång eftersom han ”tänkt och känt” detta hela hösten, medan du kanske omedvetet trängt undan de ”signaler” som han tycker sig ha sänt iväg. Du skriver att han egentligen bara ville ha tid att tänka och se hur han vill ha det med dig och du undrar om man skall acceptera detta.
Jag tycker att det är viktigt att det inte bara är han som tänker och känner efter utan att också du får tid och utrymme att tänka och känna efter hur du vill ha det med din man.
