Ur teven strömmar sminkade, stylade och söta svenska ungtjejpopgruppen Bubbles. Britney Spears-kopiorna för utseendemässigt tankarna till 13-åringarna Sanna, Sissi och Sara (fingerade namn).

De tre bor i bruksorten Sandviken och är alla döttrar till ensamstående, socialt utsatta kvinnor i 30-årsåldern.

Sannas, Sissis och Saras sexiga men samtidigt paradoxalt oskuldsfulla stil syns överhuvudtaget just nu på skolgårdar västvärlden över, ideal utpumpade av miljoner kommersiella kanaler. Men skillnaden mellan originalen och dessa kopior i Sandviken är de tre tjejernas oförmåga att förstå att idolerna i själva verket är påhittade seriefigurer.

Sannas, Sissis och Saras mammor tillhör den stora grupp svenskar som till följd av 90-talets samhällsförändringar blev av med allt.

Att en del föräldrar vill men inte klarar av att ta hand om sina älskade barn har inget med moral att göra, utan är en arbetarklassens klassiska och smärtsamma realitet.

När fritidsgården klappade igen förvisades Sanna, Sissi och Sara till äldre narkotikamissbrukares lägenheter.

Samtidens kommersialiserade ungdomskultur säger att sexualitet är allt: Uppmärksamhet, livets mening och makt. De tre tonårsflickorna gjorde vad som förväntades — köpte kärlek med samlag.

Således har i dag 13-åringarna Sanna, Sissi och Sara haft samlag med 30 killar var. Den smärta dessa barn känner stillas med amfetamin männen tillhandahåller. Ingen ser. Ingen hör.

”Det är inte så kul under tiden. Men vi känner oss uppskattade innan.” Så beskriver de tre tjejerna samlagen men möts av moral från de efter rationaliseringarna få kvarvarande yrkesgrupper som i stället borde slå larm.

Så privatiseras samhällsproblem med barn i skottgluggen mellan: Strukturellt utslagna föräldrar, icke-fungerande samhällsservice och en sexualiserad, kommersialiserad, effektiviserad ungdomskultur.

Samma till synes oskyldiga kommersialiserade ungdomskultur, som just nu är den kanske starkaste orsaken till att Sverige håller på att tömmas. Unga drillas att vara ”hippa” och flyttar till stads för att hålla sig framme i den urbana livsstil som predikas.

Det kommer också snart att hända Sanna, Sissi och Sara, som planerar att dra till Stockholm och börja arbeta på stripklubb.

Och, tyvärr nej. Flickorna är inte påhittade och beskrivningen inte överdriven. Historien är alldeles sann.

Frågan lyder, samtidigt som ”Ormen i Paradiset” ungpoptjejgruppen Bubbles strömmar ur teven: Kommer dessa arbetarklassens döttrar, bokstavligt talat livsfarligt nedtyngda av ett kombinerat klass- och köns-ok, att bli över 20 år?

När Helena Klingspor inte skriver ledare i Gävletidningen Arbetarbladet, spelar hon gärna pingis och lyssnar på punk. Hon har också skrivit boken ”Varför ler inte Ken och Barbie?”.

Kommunalarbetaren nr 5-2001