Man har ju gått omkring med en klump i magen sedan varslen kom strax före semestrarna, berättar Bengt Andersson när jag träffar ett gäng som snart är utan
jobb på gatukontoret.
Tillsammans har de säkert jobbat ett par hundra år för att vårda kommunens yttre och inre. Lagat läckande rör, skött om grönområdena, tagit hand om
idrottsanläggningarna… Men under någon halvtimme i Stockholm såldes deras jobb ut.

-Det har känts väldigt otryggt att ha det hängande över sig, säger Hasse Larsson.

Efter att ha dragit åt den ekonomiska svångremmen under 90-talet krävde regeringen att alla kommuner tog bort sina ekonomiska underskott senast 2000.
Mellerud går fortfarande back trots att kostnader har hyvlats och verksamheter lagts ner.
Regeringen upptäckte för några år sedan att många kommuner trots allt inte skulle klara det ekonomiska balanskravet. Perssonpengar avsattes till de som hade svårt på grund av ”strukturella orsaker”. I klarspråk:
utflyttningskommuner.
Mellerud ställde sig i de sökandes kö.
En delegation, ”Kommunakuten”, med Kommunförbundets förra ordförande Margot Wikström i spetsen fördelade pengarna. I oktober beviljade regeringen 34 kommuner
och 4 landsting 1,2 miljarder.
Mellerud var en av dem.
Alla hade bundit sig för stora besparingar och
nerskärningar för att nå balans 2002.

För Melleruds del blev ”Kommunakuten” snarare
”Kommunamputationen”.
Socialdemokraternas då ledande politiker Rune
Johansson satt med i kommunstyrelsens arbetsutskott
som i april reste till Stockholm och Kommunakuten. Han
minns det med obehag:

-Det var bara direktiv: ta det här annars blir det
inga pengar. De skyllde på riksdagens direktiv. Dom
hade nog gett fullständigt f-n om vi lagt ut allt i
kommunen på entreprenad.

Med sig hade Mellerudspolitikerna en sparlista, med
bland annat personalnedskärningar inom både barn- och
äldreomsorg, på 9 miljoner.
-Men kravet vi ställdes inför var 11,6 miljoner. I
princip vid sittande bord fick vi ta diskussionen,
berättar kommunalrådet Lennart Karlsson (c).

-Vi har jobbat med att spara under många år och då på
en halvtimme hitta vad vi ska ta upp!, säger
Johansson.

De kastade inte in handduken, men ut kommunens
tekniska verksamhet.

-Neddragningarna vi kunde göra inom vård och skolan
var ju redan föreslagna, berättar Karlsson.

I förrådet bland arbetarna står dock inte Rune
Johansson högt i kurs, milt sagt.
De tio miljonerna som Mellerud får, om man håller
avtalet med Kommunakuten och kommer i ekonomisk
balans, går åt till att pensionera ett tiotal
kommunanställda. Jobb blir därmed lediga och flera här
har erbjudits nytt arbete som områdesvaktmästare.
-Det är bara inomhusarbete. Jag är van att vara ute
och göra allt mellan himmel och jord, säger Bengt
Andersson.

-Ja, det är väl bara att acceptera eller få sparken,
säger Hasse Larsson som har jobbat för kommunen i 25
år i mars.

-Vi ska gå inomhus och titta på när entreprenörerna
gör vårt jobb, vad tjänar kommunen på det, frågar dom
sig.

Det dröjer inte många dagar efter att
Kommunalarbetaren besökt Mellerud så svänger
socialdemokraterna och vill inte privatisera längre.
Johnny Stücken (s) som efterträtt Rune Johansson som
kommunstyrelsen vice ordförande förklarar:

-Efter att ha pratat med tilltänkta entreprenörer
bedömer vi det att det inte blir lönsamt att lägga ut
på entreprenad.

Nu förordar han en nedbantat egen Gatu- och
parkverksamhet. Trots kovändningen anser han att man håller
överenskommelsen med Kommunakuten:
-Hur vi spar är det upp till oss, hävdar han.
Enligt honom kan kommunen med egen verksamhet göra
större besparingar.

-Men visst, även det här leder till försämrad
service. Att tro något annat är att bedra sig, säger
han.

På Gatu- och park finns en bitterhet och ilska kvar.
Idrottsplatsvaktmästare Kenneth Magnusson som nu ska
bli områdesvaktmästare förklarar:

-Visst är det bra att vi har fått rätt, men det är
synd att det har kostat många sjukskrivningar, många
har mått dåligt, och mycket pengar.

Ett längre reportage från Mellerud finns i Kommunalarbetaren, nr 5.