Margareta Ermanbriks är vårdlärare i Uppsala, och har utbildat undersköterskor i trettio år.

— Jag har sett så mycket av svensk sjukvård och vet att undersköterskor är guld värda, säger hon. De är en barriär mot dålig vård. Därför är det så sorgligt att de inte uppskattas efter förtjänst här i Sverige.

Margareta Ermanbriks man är född i Lettland. 1994 följde Margareta med honom till Riga. Som vårdlärare var hon nyfiken på sjukvården, och bad att få besöka sjukhuset i Riga.

Det hon mötte glömmer hon aldrig, säger hon:

— Det första jag såg var golvet, det såg ut som fernissat brunt omslagspapper. Hur klarar de hygienen, tänkte jag. Sen såg jag kvinnor, de låg halvnakna på plast och en bit lakan i sängar som såg ut som hängmattor. De låg där med kontrakturer, förvridna och med inkrökta armar, så som det blir när skador får läka ihop utan behandling och rörelseträning.

— Sjuksköterskor sprang runt med injektioner. Men det här att sköta om patienterna med respekt och omsorg, att röra vid dem — det var nog lite för ”lågt” för dem.

Margareta smekte några av de gamla kvinnorna på kinden, det väckte undran och uppmärksamhet.

Brist på material och mediciner var ett stort problem, berättar Margareta, men ännu större var problemet med den dåliga omvårdnaden och människosynen, patientens låga människovärde. Det fanns ibland hjälppersonal. De var outbildade, togs in från gatan och fick mat och brännvin i lön. Patienter som inte hade någonstans att ta vägen efter sjuktiden kunde få vara kvar och hjälpa till. Hon såg dem bära smutstvätt för att i nästa sekund mata en patient. Anhöriga hjälpte också till.

— Här behövs undersköterskor, de goda armarna, de som tar ansvar! Den insikten fick jag omedelbart.

Besöket i den lettländska sjukvården gav inte Margareta någon ro. För Margareta var det naturligt att rikta in sig på utbildningen.

Hon sökte medel från Socialstyrelsen och reste till Lettland flera gånger, berättade om den svenska utbildningen, skrev rapporter och skaffade sig kontakter.

Margaretas insatser gav resultat: 1998 beslutade den lettiska regeringen att det svenska omvårdnadsprogrammet skulle vara modell för en nationell utbildning i Lettland. Och i september förra året startade utbildningen på fem skolor i Lettland.

— Jag har envist drivit att de skulle skriva in att vården ska bygga på en humanistisk människosyn och att man ska arbeta demokratiskt, och jag är glad att vi lyckades.

Hemsida: http://www.perra.net/projektlatvija