På den goda arbetsplatsen behöver man inte klättra uppåt för att få bättre lön. Kunskaper och idéer tas tillvara på alla nivåer.

— Man ska finnas där man gör mest nytta, säger Birgitta Söderlund.
Att vara chef är en kompetens i sig som kräver närvaro. Det är inte säkert att den duktigaste sjuksköterskan blir den bästa chefen. Alltför många blir chefer enbart för att det ger status.

Tyvärr är fortfarande både offentliga och privata arbetsplatser ofta organiserade i hierarkier med en oåtkomlig chef i toppen, enligt hennes erfarenhet.

1950 hade svensken i medeltal 6,5 års utbildning. Nu är medeltalet 13,5.

— Jag har en teori om att det har skett ett växande hos människor som nu har blivit synligt. Nu kommer patienten till doktorn med ett utdrag från Internet om de senaste behandlingsmetoderna.

— Det slår igenom i arbetslivet också. Chefen ska leda människor som har en mycket högre medvetenhet, som inte bara lyder. Nu handlar det mer om vägledning, att mötas på ett yrkesmässigt plan och bli respekterad, säger Birgitta Söderlund.

Tidigare var hon företagssköterska, bland annat på Bygghälsan och Statshälsan som sedan blev Previa.

När hon var företagssköterska kom folk till henne när de kände sig hängiga. Hon brukade fråga: ”vad tror du det beror på?”

— Medan jag tog prover fick jag då en målande beskrivning på vad det egentligen handlade om.

Det kunde vara dåliga relationer i arbetsgruppen, ingen lyssnade på dem, allt inflytande gick linjärt så de kunde inte prata med den det egentligen gällde.

Ibland när någon hade blivit avsnäst på jobbet fick hon följa med och prata med den som orsakat tåreflödet.

— Det var väldigt viktigt för mig att visa att jag inte ville skuldbelägga, peka ut eller sätta åt någon. Men för att arbetet skulle fungera optimalt måste dessa två personer kunna jobba ihop.

Det gemensamma ansvaret för arbetsklimatet har fått ett eget kapitel i hennes bok ”Den mentala miljöns betydelse”. Birgitta Söderlund lanserar begreppet ”medarbetarskap”. Stämningen på arbetsplatsen är inte enbart chefens utan allas ansvar. Det är inte professionellt att prata föraktfullt om klienter eller varandra.

Den som blir avsnäst ska försöka hålla känslorna tillbaka och exempelvis säga: ”jag förstår att du inte har tid med just mig nu men kan du sätta av tio minuter i morgon”.

Att tiga om vad man tycker gynnar inte stämningen på jobbet. Birgitta Söderlunds ideal är Sarah Wägnert som avslöjade förhållandena på äldreboendet Polhemsgården.

Som konsult går hon helst in och tittar på organisationer innan det blivit problem. Har man hunnit till ”surdegsstadiet” är det svårare att göra något. Men det går. Då blir det först sämre innan det blir bättre.
Birgitta Söderlund försäkrar sig först om att hela personalen känner till hennes uppdrag. De frågor hon sen ställer till personal på alla nivåer är:

• hur ser det ut i er omvärld?

• vad är ert uppdrag?

• vad har ni för ekonomiska förutsättningar?

— Kort sagt: vad är det ni behöver göra i invärlden för att möta det som händer i omvärlden.

När de anställda ser var de befinner sig i ett sammanhang inser de att omvärlden styr i hög grad. I dag kan det exempelvis handla om konkurrens från bemanningsföretag eller att överhuvudtaget få personal till den offentliga sektorn.

Arbetsglädjen kan exempelvis påverkas om det kommer in en person som får 3 000 kronor mer för samma jobb. Likaså om arbetsgruppen får ekonomiskt ansvar för sin förskoleavdelning men inget inflytande över vem som ska anställas.

Att människor är kreativa räcker inte. Deras kunskaper och idéer måste också tas tillvara på ett bra sätt.

Det finns ett enkelt redskap för att genomföra en bra mental arbetsmiljö som kan sammanfattas i fyra punkter: en sanningsenlig platsannons, en ärlig anställningsintervju, internkontroll och utvecklingssamtal (se ruta här intill).

Där de här fyra punkterna fungerar ger de ett oerhört bra instrument i och med att man har gett klara förutsättningar för jobbet, anser Birgitta Söderlund.

Ledningen måste sedan noga tänka igenom vad som kommit fram vid utvecklingssamtal och internkontroll och vara beredd att vidta åtgärder.
— Medarbetarna måste också ha tänkt igenom vad som är rimligt att kräva på denna arbetsplats. Ibland är det nödvändigt att söka sig bort, säger Birgitta Söderlund.