I ”Glasfåglarna” och ”Mosippan” berättade Elise Johansson om Nancy som växer upp under små förhållanden i en uppländsk by på 1930-talet. Med ”Nancy” (Bonniers) avslutar hon sin trilogi. Nancy har hunnit bli 19 år.
Hennes planer på att flytta har just stäckts av pappans död. Hon känner sig lite som en martyr när hon stannar hos mamma Frida i den slitna stugan och fortsätter som medhjälpare på posten. Inte sörjer hon pappa som hon ska heller. Samvetet tynger.
När Frida blir den som bryter upp och tar med dottern till ett nytt liv i Uppsala känner sig Nancy kluven. Mamma förändras på ett sätt hon har svårt att hantera. Nancy tvingas till eftertanke och omprövning. Vi får följa hennes väg till mognad via möten med vänner , ovänner och en oväntad kärlek.
Elise Johansson beskriver uppbrottet från katt och stuga, det torftiga rummet i Uppsala, slamret på posten så man själv är där.
