Städarna är inte längre anonyma personer som bara dyker upp med städvagnen, städar och försvinner på UMAS, Universitetssjukhuset i Malmö. Tvärtom avlastar de vårdpersonalen när det är som mest stressigt. Åtminstone är det så på ortopeden på UMAS. Här och på en medicinavdelning startade i september ett försöksprojekt på ett halvår.
Andra kliniker och avdelningar ställde sig snabbt på kö för att få göra något liknande. Nu är antalet städare uppe i tio som är stationerade direkt på avdelningarna.

Serife Halil har numera sin arbetsplats på ortopeden. Hon arbetar heltid. Fyra och en halv timme städar hon, resten av tiden gör hon helt andra arbetsuppgifter. Det tycker hon är bra. Hon behöver inte stressa lika mycket som tidigare. Dessutom får hon under försökstiden 500 kronor mer i månaden.

— Personalen är snällare mot mig nu när jag är här hela tiden på avdelningen, säger hon skämtsamt medan ett varmt leende sprider sig över hennes ansikte. Hon är inte den som pratar i onödan, inte heller klagar hon på värk men klart är att det här arbetssättet sliter mindre på kroppen. Undersköterskorna får dessutom litet lugnare och mer tid för patienterna. Serife tar till exempel hand om disken efter frukost och förbereder lunchvagnen.

När någon patient skrivits ut och lämnat ett rum kan Serife passa på att städa där när det passar, eftersom hon finns till hands hela tiden.

Undersköterskan Jane Johansson, som är Serifes mentor, berättar:

— Förr fick vi köpa nya blommor litet då och då eftersom de gamla vissnade, ingen hade tid att sköta dem. Nu ser det mycket trevligare ut, när Serife pysslar om dem.

Föreståndaren Anki Bäckstedt rekommenderar att ha en städare direkt på avdelningen.

— Personalen hinner äta frukost och Serife lär känna patienterna också, kan till exempel ge dem ett glas vatten eller något annat. Dessutom blir det bättre städat.

Ännu föredrar dock Serife att äta frukost och lunch med sina gamla arbetskamrater som har personalrum i källaren.

Städerskan Digna Andersson har en liknande tjänst på en medicinavdelning. Hon har blivit en allt-i-allo. Städningen är fortfarande grunden men hon fyller dessutom ut tiden med att hoppa in där det behövs och avlastar undersköterskorna.

En vanlig arbetsdag kan hon först städa expeditionen, samla in glasen från nattduksborden, diska, dela ut frukost och kaffe, städa litet, göra i ordning lunchbrickor och mycket annat.

När patienterna ätit och personalen har fikarast stannar hon kvar. Hon är redan en i gänget och undersköterskan Avnije Ryzvan säger att de skulle sakna henne om hon inte var där.

Sjukgymnasten Gun Ekman är eldsjälen bakom projektet. Hon säger:

— Städarna är en enorm resurs som man måste vara rädd om. De har en otroligt tuff arbetsmiljö med monotona arbetsmoment. Fortfarande är städning ett fysiskt tungt jobb.

Många städare går sjukskrivna på grund av sjukdomar i rörelseorganen, värk i nacke, skuldror, armar, händer och knän. Hon är helt övertygad att det går att rehabilitera en städare. Men bäst är att redan från början ha mer varierande arbetsuppgifter. Projektet ska nu utvärderas och hon hoppas att sälja in det på samtliga vårdavdelningar.

— Kan vi minska på sjukfrånvaron blir det här sättet att arbeta troligen inte dyrare och tiden går dessutom inte åt till att springa runt på olika avdelningar och städa. Trivseln betyder också mycket, att vara efterfrågad och saknad, om man inte finns på plats.