I tider då börskurserna spekuleras till tidigare oanade höjder är det vanligaste expertrådet ”köp aktier”. Det kan stå dig dyrt. De mer realistiska experterna, som inte dras med i yran och sedan ändå får rätt, blir udda.

Den 8 oktober för tretton år sedan ”exploderade” på affärstidningen Veckans Affärers omslag rubriken ”Happy days are here again…” ”Högtryck i hela Sverige” trumpetades ut som en annan rubrik. Det handlade om affärslivsklimatet. Börsen gick som en raket — det var bara glada dagar…

Några dagar därefter kraschlandade börsen! Många förlorade mycket pengar. Alla, nästan alla, experters siande kom på skam. Stora börskraschen 1929 kom på tal igen.

Veckans affärers braskande rubriker speglade tidsandan bland de flesta ”experterna”. Men det fanns undantag.

Inne i tidningen fanns en artikel om dåtidens stjärna inom fondförvaltning: ”Han räknar med börsras.”

Aktiemäklarna hade året före röstat fram SE-bankens Björn Carlsson som Sveriges skickligaste fondförvaltare. Men nu frågade Veckans affärer: ”Vad har tagit åt Sveriges skickligaste aktieförvaltare”, ”har han tappat greppet?”

Hans fonder hade inte gått upp lika mycket som andra eftersom han mindre än andra satsat på aktier. ”Aktiekurserna har skruvats upp till helt orealistiska nivåer, som inte går att försvara med vanliga ekonomiska kalkyler” förklarade han.

När börsen kraschade blev Carlsson hjälte igen. Men det varade inte länge. När börsen rusade upp igen kom kritiken tillbaka och han fick gå.

Tjänstemännen som förvaltar fonder drog slutsatsen:

Det som hände med Björn Carlsson, han som var nummer ett, kan drabba oss alla. Det lönade sig inte att vara försiktig. Det är säkrare att helt och fullt hoppa på tåget när börsen rusar mot höjden och sedan kanske rasa ner tillsammans med alla andra om börsen kraschar.

Björn Carlsson flyttade utomlands och förvaltade genom investmentbolaget Luxonen rika personers och institutioners pengar. Genom riskfyllda valuta- och fastighetsaffärer 1994 förlorade det på mindre än ett år 1,2 miljarder kronor, men räddades av SE-banken.

I våras varnade Peter Malmqvist, aktieanalytikern på Aragon, för att börsen hade rusat upp för högt. Alla aktier var inte övervärderade. Men var det rimligt att tunga börsbolag som förra året värderades till cirka 25 gånger vinsten ett år senare värderades till nästan 100 gånger vinsten?

Det var samtidigt uppmarschen inför PPM-valet och bankerna och fondbolagen var på väg ur startgroparna med sina kampanjer: satsa på aktier, aktier, aktier…

Malmqvist har så långt vi kan se i dag fått mer rätt än så gott som alla andra experter. Börsen vände neråt och frågan är hur långt ner den kommer att sjunka.

Som aktieanalytiker är han självklart inte negativ till aktier. Men han är förundrad över en hel del företeelser.

— En av de bitar som jag är mest kritisk mot är att det grundläggande valet mellan räntesparande och aktier överlåts nästan helt på den enskilde. Och det är det svåraste valet eftersom det handlar om att bedöma risken med aktier.

— För när pengarna väl kommit in i en fond, som ska placera i aktier, då kommer de att placeras i aktier. Detta oavsett om fondförvaltaren i grunden tycker att det inte är rätt.

Förvaltarna kan, inom vissa gränser, variera hur mycket av fondens pengarna som ska vara placerade i aktier. Men det ska mycket till för att de ska sälja ut aktier för att kurserna rusat upp till orealistiska höjder.

— Varför? frågar Malmqvist och svarar: Jo, han har lärt sig att det är väldigt svårt att få uppskattning för att han räddat hem pengar åt folk när börsen faller, jämfört med det skäll han får om han under tre månader halkat efter konkurrenters fonder.

Samma system gör också att han köper och behåller aktier som rusar i höjden. För den som inte är med på vagnen riskerar att visa upp ett sämre resultat än andra.

Och om kursraketerna rasar (senast IT-aktierna) så rasar det ju för alla. För fondförvaltarna gäller det då att inte förlora mer än vad konkurrenterna gör.

Börshandelns Följa-John-spel sprider sig till allmänheten genom bankrådgivare och massmedia. Och under senare år när börsen gått upp fyra av fem år har rådet köp, köp, köp… blivit ett ”säkert råd”. Förutom året när det faller, men det är ju glömt när kurserna går upp igen.
Sedan kraschen 1987 har vi haft två lika stora krascher 1990 och 1998 med nedgångar på 39 procent.

Börskurserna svänger som aldrig förut. Kurser ligger ofta långt ifrån den nivå som de enligt ”skolboken” borde ligga på. Spel och spekulation har blivit starkare faktorer än på mycket länge.

Peter Malmqvist anser att många invaggats i tron att man aldrig kan förlora. Man tittar i backspegeln: det har ju gått bra hittills. Många som tjänat på börsen blir mer och mer chanstagande med sina pengar.

Han är kritisk mot att vi nu i höst vid ett enda tillfälle väljer fonder för alla våra innestående pensionspengar. Höga kurser har bäddat för börsnedgången i höst:

— Och norrläningarna har råkat betydligt värre ut än andra. De fick välja först i ett marknadsläge som varit extremt ogynnsamt, säger han.
Eftersom det är så chansartat med börsen så borde insättningarna av våra sparade pengarna ha spritts ut på flera år, tycker han.

— För är det så roligt att börja med 15 procents kursfall i någon Sverigefond du har satsat på, eller få en katastrofal utveckling om du lytt råden: ”satsa långsiktigt på något med IT”, säger han.

Peter Malmqvist anser, som många i branschen, att är man bara långsiktig så är det inte fel att säga att aktier är lönsamt.

— Frågan är bara vad är ”långsiktig”? Hur många människor är idag, år 2000, beredda att förlora 30, 40 eller kanske 50 procent av sin fondplacering under första året, mot att ”det blir nog bra på 20 års sikt”?

— Vad är risken att vi istället säger: det är möjligt att det här blir bra på 20-års sikt, som experterna säger. Men jag tror dem inte! För ingen av dem varnade för det här, alla sa att det här var jättebra!

— Risken är ju överhängande att börjar man med en dålig affär så hoppar man av, säger han.

Hur ska man då göra med sina pensionspengar?

— Gör med de här pengarna som du skulle göra med din egen plånbok. Om du är 50 år, eller om du är 35 år, och känner att det här med aktier har jag aldrig tyckt om och det här med svängningar… Acceptera då det och ta med bara en liten del aktier.