Först tog det privata Kosmo över. Sedan kom Curatus Senior och var ännu billigare. Till slut tog Helsingborgs stad tillbaka vårdboendena Närlunda- och Gåsebäckshemmen. De anställda har äntligen fått en ledning som lyssnar, enligt facket.

Personalen var som vissna blommor som varit utan näring i tio år, säger de nya cheferna.

I dag lägger inte Helsingborgs stad ut någon äldrevård på entreprenad längre. I december förra året bröt kommunen kontraktet vid Närlunda-och Gåsebäckshemmet, i samband med att Curatus Senior sålde sin verksamhet till det danska Förenade Care. Då hade över hundra anställda annonserat efter nya jobb, därför de inte längre stod ut med arbetsvillkoren. Sexton hann sluta.

Jag ringer områdeschef Gun-Britt Johnson som påpekar skarpt i telefonen att personalen som finns där i dag har blivit ett föredöme för andra.

Gun-Britt Johnson låter närapå som en lejonhona som försvarar sitt revir. Så har hon också lagt ner elva–tolv timmar om dagen det senaste året för att få ordning på Närlunda-och Gåsebäckshemmen.

Verksamhetschef Irene Wahlgren säger att det kostat nära 2,5 miljoner bara att få rätsida på lönerna. Det fanns vårdbiträden som fick 17 200 kronor under Curatustiden men också timanställda vårdbiträden som tjänade under 11 000. De timanställda fick senare fasta tjänster.

— Nu har vi de högsta lönerna och den lägsta ersättningen från kommunen, säger Irene Wahlgren litet uppgivet.

Men för staden slutar notan, för att reda upp efter privata Curatus, på över 6,2 miljoner kronor.

Kommunalrådet Tomas Pettersson hävdar att det varit minst hundra miljoner kronor dyrare per år om inte äldrevården konkurrensutsatts i Helsingborg under 90-talet. Han vill dessutom nu komplettera äldrevården med frivilligarbete.

Om Kungshults sjukhem säger han:

— Det kostade 60 miljoner kronor att driva det under landstingets tid och 48 miljoner när Helsingborgs Samhällsservice tog över. Sedan blev det ännu billigare med ISS.

Han tycker att massmedia nagelfar de privata företagen och struntar i pinsamheter inom kommunen, till exempel Pålsjöhemmet, säger han.
En som dock är lättad att äldrevård går tillbaka till kommunen är Kommunals Bengt Gullstrand.

Det har varit mycket mer strul med de privata arbetsgivarna som dessutom har sina ledningar i Stockholm. I Helsingborg är det bara för mig att gå in i rådhuset och rycka tag i politiker och tjänstemän.
Horst Hübner, tidigare ägare till Curatus Senior vill inte gärna tala om epoken i Helsingborg, men det var mycket mer komplicerat än bara det ekonomiska, säger han. Olika kulturer skulle mötas, han var inte önskvärd av anhöriga och av en del personal. Det satt ”gammalt” i väggarna ända sedan den tid där det ena hemmet drevs av landstinget och det andra av kommunen.

Han ifrågasätter varför kommunen måste bedriva äldrevård och äga fastigheter. ”Lägg ut äldrevården på den fria marknaden. Dumförklara inte de gamla utan låt dem välja sin äldrevård”, tycker han.

Närlunda- och Gåsebäckshemmen

• Kosmo AB, 1993-97: 685 kronor per plats som till 75 procent korrigerades vid förändrade lönekostnader.

• Curatus Senior, 1997-99: 595 kronor/dygn för boende på kort och lång sikt.

• Nu när kommunen tagit över är ersättningen i stort sett densamma på Närlunda- och Gåsebäckshemmen, medan kommunens egen prislista i dag är 25 procent högre.