På ett lågmält och vackert språk berättar Lotta Lotass om märkliga människor och händelser i ett kyligt landskap. Boken består av fyra delar som var för sig berättar sin historia, men som också har länkar mellan sig. Den lilla byn med gruvan, polarexpeditionen på de stora vita vidderna, ett dårhus och en månfarkost — det är platserna vi får besöka. Vardagliga samtal blandas med längtansfulla brev och upplysande stycken som det om hur man gör en kolmila.
Det är mer poesi än prosa, och en roman att avnjuta i små portioner i taget. Så här vackert kan det låta:
”Och stundom håller denna längtans ljud mig drömlöst vaken i tankar på hur långt ett minne räcker. Bakom oss stillnar ytan snart i grönt och lämnar intet spår av att vi färdats där. Och ständigt manar solen. Och när jag blundar dansar spåren av dess bländning framför mina ögon. Och djupt där bortom ser jag speglingar av himmel.
Min älskade jag minns ej längre färgen på ditt hår och dina ögon.”
(Albert Bonniers Förlag)
