”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig” heter Kerstin Thorvalls senaste bok (Bonniers). Och det är just vad den handlar om. Vi får läsa om den stora kärleken och om älskog som drog för att glömma den stora kärleken, allt i en enda röra. En mycket välskriven röra måste tilläggas.
Rolig och skarpsynt är den också. Som episoden där hon som ung kvinna full av livskraft dras till en gammal professor som berättat på TV om sin dödsskräck. Några episoder beskriver hur hon utsätter sig för ren förnedring. Men skildringen har en välgörande distans.
Hjärtskärande blir det när hennes älskade lämpar in henne på psyket efter ett nervsammanbrott. Men Kerstin rymmer från sjukhuset till Cayenne i franska Guyana. ”Tänk om man kunnat skicka hit hela psykavdelningen på Danderyds sjukhus för en veckas rekreation och höjning av självförtroendet”, skriver hon. Dans och erotik skulle göra större nytta än lugnande medel.
