Den mörka materian är samlingsnamnet på Philip Pullmans
fantasy-trilogi, varav två delar nu översatts till svenska. Del ett, ”Guldkompassen” (Legenda), utspelar sig i en värld som liknar vår men som ändå inte är vår. Skillnaden mera känns än syns. Den
stora olikheten är att en del av personligheten även bor utanför kroppen, i en daimonens, som är ett djur man är ett med.
Huvudpersonen, föräldralösa Lyra, 11 år, ska utan sin vetskap hjälpa till i forskningen runt ett mystiskt och kanske farligt stoft. Är det arvssynden eller öppningen till en ny värld? Det mystiska har sin boning i norden och norrskenet.
I fortsättningen, ”Den skarpa eggen” (Natur och Kultur), fortsätter jakten på stoftet i tre olika universum och ännu en person kommer in i handlingen; Will, jämnårig med Lyra, ska lösa en okänd uppgift tillsammans med henne. Det besvärliga är att de inte vet varför. De vägleds av Alethiometern, som är ungefär som en kompass.
Böckerna har hyllats som enastående i sin genre.
Agnes,12 år har läst de två böckerna och tycker att de är spännande, mystiska och lockar till läsning, fast de också är krångliga att förstå.
Dessutom är de sorgliga och ibland lite för hemska. Det känns som om författaren vill äckla läsaren, exempelvis med att berätta hur det känns att dö av skottskador. Men i stort sett är det väldigt bra böcker. Och när man läst tvåan vill man fortsätta med del tre.
