Kära Eva och Stefan!

Jag tror att ganska många föräldrar känner igen sig i er fråga. Men tyvärr finns nog inga patentsvar. Framförallt är det nästan alltid meningslöst att moralisera, det leder sällan till något annat än låsningar.

Däremot kan man både inom familjen och med andra resonera om vad det är som är viktigt för att man ska känna sig sedd och uppskattad.

Ni kan fråga er vilken roll prylar av olika slag spelar för er och för ungdomarna och det där med att ”the best things in life are free”, det vill säga att det viktigaste vi ger varandra ju är gratis.

Ibland kan sådana samtal leda till att man upptäcker helt nya sidor hos sina barn, eller hos sina föräldrar. Tala om för era barn hur ni känner, inte hur ni tycker att era barn borde känna.