Inte mycket händer i denna två och en halv timme långa franska film. Ändå är det en av de mest nervkittlande filmer jag sett. Vi får följa polisinspektör Pharaon i utredningen av sexmordet på en elvaårig flicka i en liten nordfransk by.
Pharaon bor med sin mamma och blir serverad alla måltider. Han åker till kolonilotten varje helg och han cyklar upp och ner för backarna som omger byn. Han är besatt av Domino, som är tillsammans med Joseph.
Domino tycker synd om Pharaon och låter honom därför vara närvarande som betraktare i alla sammanhang. Pharaon plågas av sorg över sin bortgångna hustru och barn, har lätt till tårar och skrattar aldrig.
Ja, det ÄR en konstig film. Extremt lågt tempo, långa scener utan klipp, en blick på ett landskap utan rörelse varar många långa sekunder. Det finns dock något skönt, genomträngande i det, och det är en film som lämnar en hel del att tänka över efteråt.
