Tre barndomsvänner, nyss fyllda 30. En katolsk präst, en judisk rabbi och en framgångsrik affärskvinna. New York City. Religion, kärlek och vänskap. Det är inramningen till Tro, hopp, kärlek.
Jake, Brian och Anna var bästa vänner när de var 13 år. Så flyttade Anna till västkusten. Jake blev rabbi och Brian präst. 20 år senare kommer Anna tillbaka, och de tre är återförenade. Och triangeldramat ett faktum. Fast eftersom Jake och Brian också har sina relationer till Gud att tänka på blir det än värre komplicerat.
Det här är en riktig amerikansk romantisk komedi. De tre huvudrollsinnehavarna är unga, vackra, populära och framgångsrika. Det är snyggt, känslosamt, övertydliga minspel och ett högst förutsägbart och maffigt slut.
Och det är underbart underhållande. Jag skrattar, gråter och får gåshud när vackra visdomsord går rakt in i hjärtat eller när den färgade gospelkören stormar in i synagogan och får hela församlingen att sjunga i extas.
Jenna Elfman, som känns igen från tv-serien Dharma & Greg, är lysande. Men de dryga två timmarna hade med fördel kunnat kortas med en halvtimme, ibland står filmen och stampar utan att komma framåt.
