Shelly Haq är undersköterska och tror att hon aldrig kan få bra självkänsla om hon behåller sitt yrke. Nu pluggar hon för att komma bort.
Hon är en 35-årig tvåbarnsmamma och har varit anställd på Danderyds sjukhus intensivvårdsavdelning sedan 1985. Hennes månadslön är 14 160 kronor. De nyanställda tjänar minst lika mycket.

— Det påverkar en känslomässigt. Jag känner mig mindre värd. Jag kan ju det här jobbet, det är jag som lär upp de nya, och så ska de ha högre lön!

Shelly slår ut med armarna och ser ut som om hon själv tvivlar på att det hon säger verkligen är sant.

— Det är ett stort ansvar att jobba på ett sånt här ställe, fortsätter hon. På intensiven handlar det om liv och död. Eftersom undersköterskan är den som ”står närmast sängen” är det ofta hon som måste fatta beslut om när det behövs hjälp. Inte förrän efter man har jobbat här i flera år har man fått in seendet som behövs.

Men Shelly upplever inte att hon får någon uppskattning för sin yrkeserfarenhet.

— Till slut känner man sig värdelös, suckar Shelly.

Hon känner ingen hätskhet gentemot de yngre nyanställda, även om Shelly har svårt att vara glad för deras skull. Det är arbetsgivarna som kritiseras. Och undersköterskorna själva.

— Så länge vi stannar kvar och tar hand om våra medmänniskor nästan gratis kommer det inte att bli någon förändring, säger Shelly.

23-åriga Christine Johansson har blivit kvar som undersköterska på infektionsavdelningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon har fastnat för att hon trivs så bra med jobbet och med kollegorna.
Egentligen skulle hon läsa vidare till sjuksköterska, men det har blivit uppskjutet. Nästa år kanske, säger hon.

— Jag kan nästan känna mig lite dum, säger Christine Johansson apropå att hennes lön nästan är densamma som hennes äldre kollegor med tio år längre erfarenhet. På två år har Christines lön ökat med 1 400 kr.

Lönen är inget som det pratas särskilt mycket om. Fast alla har nog en ganska god uppfattning om var de andra ligger. Christine tjänar 14 400 kronor i månaden och ligger ganska högt i förhållande till andra, både jämnåriga och äldre.

— I utvecklingssamtalen med cheferna kan jag påverka min lön. Jag tycker att det blir mer rättvist med individuell lönesättning.

Christine ser de små löneskillnaderna som ett problem. Hon tycker att någon som jobbat i 15 år är värd mycket mer än vad de får idag.

— De har satsat så mycket och har fruktansvärt mycket erfarenhet. Skillnaden mellan två och tio års erfarenhet borde synas i lönen.

Sedan avdelningen flyttade från Danderyd till Karolinska har större delen av personalen slutat. Avdelningen blev större, arbetet tyngre och arbetssättet annorlunda. Nu är det en ung personalstyrka på infektionsavdelningen. Christine upplever att hon har mycket att säga till om. Vanliga problem, som skitsnack eller samarbetssvårigheter undersköterskor och sjuksköterskor emellan, ser hon inget av.

— Vi kör med raka linjer här, säger rätt ut om något är fel, säger Christine.