Det visar en färsk undersökning från Arbetslivsinstitutet bland över 7 000 medlemmar i Kommunal.

De flesta äldre medlemmarna håller inte med, så sammanlagt anser mindre än hälften av medlemmarna att lönen ska gå efter arbetsprestation och vara individuell. Å andra sidan svarar en fjärdedel att det är bra som det är nu, och på de flesta håll betyder det något inslag av individuell lön.

Utbildning och ansvar fäller utslag i dag, det är de flesta medlemmarnas erfarenhet. Men de flesta tycker det är fel. Lönen borde i stället gå mer efter hur väl man utför sitt arbete; efter kvalitet och servicenivå. Bara en del privatanställda upplever att det fungerar så redan i dag.

I undersökningen finns också frågor om fackets roll vid lönesättningen.
Nästan hälften av dem under 35 år vill själva komma överens med sin närmaste chef om lönen, utan fackets inblandning. Men mindre än en tredjedel av de äldre tycker likadant.

Att facket ska förhandla om lönerna anser en klar majoritet av medlemmarna, 63 procent. De flesta föredrar att facket då förhandlar med den närmsta chefen.

När lönen ska sättas har medlemmarna största förtroende för sina arbetskamrater och sin närmaste chef, därnäst för fackliga företrädare lokalt och regionalt.

Fastän det inte finns majoritet för individuella löner, så finns det ett tydligt stöd för att lönen ska bestämmas ute på arbetsplatsen, antingen genom lokala fackliga förhandlingar eller genom att den anställde förhandlar på egen hand.

Kommunals avtalsombudsman Jan Sjölin:

— Men lokalt har varken arbetsgivaren eller facket någon genomtänkt lönepolitik.

Han anser att det behövs ett tryck från centralt håll för att få fram lokala löneavtal. Ett sätt är att avtala centralt om att löneökningarna ska läggas ut med samma krontal till alla, på de ställen där det inte finns lokalt löneavtal om individuella löner.

En fråga i utredningen rör den allmänna inställningen till facket.
Medlemmar i alla åldrar är någorlunda nöjda med Kommunal, men män är mindre nöjda än kvinnor. De offentliganställda tror sig kunna få stöd av facket, men de privat anställda är litet mer tveksamma till det.

Medlemmar som är missnöjda med sin lön och tycker att den är orättvis är mindre nöjda med facket än andra. Den som kan utveckla sin kompetens i arbetet är mer nöjd med facket än den som inte kan det.

De som har ett självständigt arbete, där de kan utveckla sin kompetens har även bättre hälsa. De som har hög arbetsbelastning mår sämre och detsamma gäller dem som är oroliga för sitt jobb. De privat anställda har oftare psykiska besvär än de som har kommunen eller landstinget som arbetsgivare.

Utredaren, Jan Wallenberg, tror på en reformprocess där lönepolitiska förändringar stöder utveckling på arbetsplatsen och tvärtom.

När det handlar om arbetsmiljö och medbestämmande har arbetsplatsen, verksamheten och de enskilda anställda större betydelse, det är åtminstone avtalets strävan. Så borde det vara med lönerna också, föreslår Jan Wallenberg.

Han ställer till sist frågan om medlemmarna skulle tappa intresset för Kommunal, om de fick stor frihet i jobbet och individuell lön. Nej tvärtom, svarar han själv med utgångspunkt från resultaten i utredningen.

Den här utredningen ska diskuteras under hösten på regionala avtalskonferenser med 650 deltagare från Kommunal i alla län. Konferenserna ska lägga fast inriktningen på nästa års avtalsförhandlingar.