Förut hade jag besvär med magen. Jag gick på losec. Det är borta nu, säger Karin Nilsson och ser väldigt nöjd ut.

— Jag tror att det berodde på att jag åt fel tidigare. Här hade vi kakor varje dag. Nu äter jag mycket grönt. Det var jag väldigt dålig på innan. Och så dricker jag två liter vatten om dagen.

Agneta Hansson, Iréne Ekdala och Carl Håkansson nickar instämmande. De vittnar om krämpor som försvunnit. Agneta har länge haft problem med ena höften, vilket hon anser berodde på övervikt. Carl plågades av huvudvärk på morgnarna.

Alla fyra ser nästan oförskämt pigga ut. Stillasittandet i tv-soffan har bytts ut mot cykelturer och promenader. Gamla matvanor har ersatts av nya.

De dukar fram kaffe och påpekar att det inte blir några kakor. Iréne äter en banan medan de andra nöjer sig med en slät kopp.

— Så roligt det är att köpa kläder nu, utbrister Iréne och beskriver hur det är att plötsligt ha en massa att välja mellan i klädaffären.

Carl berättar om finbyxorna som går att knäppa om midjan igen. Kulan på magen är som bortblåst. De tio kilo han gått ner satt just där.

Karin är städerska, Agneta barnskötare, Iréne jobbar på socialförvaltningen och Carl på Service och teknik. Tillsammans med 221 andra kommunanställda i Eslöv har de deltagit i en Viktväktarkurs.

Initiativet kom från de anställda själva och kommunen backade upp dem genom att betala halva avgiften. De deltog i grupper med 20–25 i varje. Därigenom har de kunnat stötta varandra på sina arbetsplatser när de kämpat sig till en ny livsstil.

De tyckte att det var bra att ändra kost- och motionsvanorna i grupp:
— Det blev en fin ”vi-känsla” i gruppen. Och vi gav varandra tips på recept. På barnstugan där jag jobbar fanns det deltagare från olika avdelningar. Vi frågade varandra hur det hade gått. På så sätt höll vi varandra lite i örat, förklarar Agneta Hansson, som försökt gå ner i vikt tidigare utan samma framgång som nu.

Lite besvärligt är det på dagis eftersom Agneta inte vet vad den mat som hon äter tillsammans med barnen innehåller.

— Men ungarna brukar inte äta så mycket sallad, så salladsskålen kan vi tömma när de ätit färdigt, säger hon och skrattar.

När Agneta kommer med en stor tallrik grönsaker händer det att arbetskamraterna frågar om hon inte bantar. De förstår inte att det handlar om att äta rätt, understryker Agneta.

— Därför handlar det egentligen inte om bantning, skjuter Iréne in.

Carl var ende man från sin förvaltning, Service och teknik, som deltog i projektet:

— Vi karlar snackar inte om sånt här. Trots att vi borde göra det. Många vill nog men tycker att det är genant, säger han.

Samtalet styr in på vad som är sunt och osunt att äta. Wienerbröd och marknadskarameller tillhör sådant som inte känns lockande längre.

Agneta avstår gärna från onyttigheter under veckan för att kunna dricka lite vin under veckoslutet.

All föda delar de in i grönt, gult och rött. Grönt får man sätta i sig hur mycket som helst av. Äpplen och potatis till exempel. Gult är själva basen, sådant vi behöver en dos av varje dag. Rött är ”allt gott” som man inte får äta och dricka för mycket av. Det märks att alla fyra lärt sig väldigt mycket om näringslära. Carl har även köpt en bok i ämnet.

Karin påpekar att det är klokt att inte gå hungrig till festen. Den som dricker mycket vatten äter mindre. De nyblivna lättviktarna serverar goda råd på löpande band.

Den som vill bli smalare om midjan och må bättre behöver också ut och röra på sig, betonar de fyra kommunalarna.

— Jag och min man cyklar en timme på kvällen. Det gjorde vi också under hela semestern. Vi cyklar, pratar och har trevligt, berättar Karin skrattande.

— Fyra-fem gånger i veckan promenerar jag. Det är en runda på gott och väl nio kilometer. Då kopplar jag bort allt annat. Ibland ser jag ett rådjur, meddelar Carl.

Karin funderar på att börja gå till en hälsostudio med spinning, styrketräning och annat. Eslövs kommun subventionerar träningen där.

— Kommunen satsar på att vi ska må bättre. Och nu blir jag inte så trött längre, säger Karin.

— Kommunen får friskare människor. Jag orkar mycket mer nu, säger Carl med adress till kommunalare på andra håll i landet.

Kursen är slut och det gäller att ligga i så att kilona inte börjar lägga sig runt midjan igen. Tillsammans gick det bra att ändra sina vanor. Att ensam hålla fast vid den nya livsstilen kanske blir en svårare prövning.
Men Karin, Iréne, Agneta och Carl är fast beslutna att klara även den.