Min fru släpper mig inte in på livet
Min fru bär på någon sorts bitterhet och har gjort det alla våra 19 år tillsammans. Det gör att hon inte kan "släppa loss". Hon visar aldrig riktig glädje eller riktig sorg och släpper aldrig någon riktigt nära. Inte heller mig.
Jag har under alla dessa år hoppats att jag skall lyckas komma henne nära och få "se" hennes innersta. Jag vill också uppleva lekfull, hämningslös sex. Jag tycker om att ta på och smeka, men vill också själv bli tagen på.
Jag känner mig inte älskad och har egentligen aldrig gjort det. Nu orkar jag inte mer.
Sven
Ditt brev väcker flera frågor hos mig, till exempel om du varit för ivrig eller angelägen?
Har du någon gång lämnat utrymme för din fru att ta initiativ? Är det så att du haft ”monopol” på att visa känslor som sorg och glädje? Har du funderat på varför du i 19 år levt med din fru, trots att du inte känner dig älskad?
Jag är övertygad om att ni, trots det du beskriver, har fyllt omedvetna behov hos varandra. Det är kanske så att du kan ge dig hän om din fru är ”återhållsam”. Ni har balanserat varandra.
Vad är det som gör att du just nu inte orkar med? Är det så att ni inte längre har behov av varandra på samma sätt? Jag tror att samtal hos en familjerådgivare kan hjälpa er att titta på era skäl (medvetna och omedvetna) till era 19 år tillsammans och varför du (eller ni båda) nu inte orkar eller vill längre.
