Jag vill inte fortsätta leva
Hej!
Det vanliga när man försöker få hjälp är att ingen bryr sig. Jag går hos psykolog och läkare sedan över två år, men inte känns det som om jag får någon hjälp: "Här har du medicin, gå hem och ta den så ordnar det nog sig." Så känns det. Vad skall jag ta mig till? Livet känns så jobbigt och jag har ingen lust att leva vidare. Skall resten av mitt liv bara bli en lång väntan på slutet? Eller ska man göra det enda rätta, för att få frid i kroppen?
Lars P
Käre Lars!
När livet blir för tungt klarar man det inte ensam och ska inte behöva göra det. Det är svårt att orka en dag till, att orka finna en mening med nästa dag och nästa. Ja, jag skriver finna mening, inte se meningen, det vore för enkelt. Den finns där inte fix och färdig att presentera på några rader. Det vore ungefär som med medicinen. Man måste hitta meningen själv, men man ska inte behöva göra det ensam.
Kanske finns det där du bor en präst eller diakon/diakonissa du skulle kunna tala med? De har faktiskt till uppgift att vara medvandrare på vägen för den som söker efter ny livslust, de bryr sig utan att pracka på någon vare sig piller eller stora ord. Jag tror inte det finns något ”det enda rätta”, men det finns många små steg att ta för att få tillbaka livsmodet, och dem tar man bäst om man får någon att ta dem tillsammans med.
