När Leif Grenlund inte fick någon förståelse från arbetsgivaren, Renhållningsbolaget i Halmstad, för behovet av nödduschar stängde han kemikaliedelen på återvinningsstationen i Karlstorp. Kunderna hänvisades då till återvinningen i Kristinehed där huvudskyddsombudet, Bo Johansson, gjorde likadant. Arbetsgivaren kallade på Yrkesinspektionen och fick kemikaliehanteringen öppnad igen.

— Om något händer ska de anställda omedelbart kunna duscha av sig, det kan vara en fråga om sekunder, säger Leif Grenlund och tecknar följande scenario:
En man tar hand om gamla bilbatterier, säljer blyet och häller den svavelsyra som finns i dem i en dunk. Så dör han, anhöriga kör dunken till återvinningen. Det står inget på dunken och personalen vet inte vad den innehåller. Den välter och någon får syran över sig.

— I vissa anläggningar ska man då springa 200 meter, in och ut genom dörrar, för att komma till en dusch, säger Leif. I instruktionerna står att
om man hanterar miljöfarliga ämnen ska det finnas nöddusch och ögondusch. Det är viktigt för allmänheten också, de som kommer med miljöfarliga ämnen och kan få dem över sig.

På den centrala återvinningsanläggningen i Halmstad har man byggt bl a ett nytt personalhus för en kvarts miljon kronor. En nöddusch skulle kanske kosta 5 000 kronor extra, tror Leif. Men renhållningsbolaget vill inte bekosta det.

Ett skäl till arbetsgivarens nej är kostnaden. Det finns inte vatten och avlopp på fyra av de sju återvinningsstationerna i kommunen.

— På vissa av dem är det praktiskt omöjligt att installera kommunalt vatten och avlopp, de ligger långt ute i periferin, säger Claes Apell, transportchef på Renhållningsbolaget.

— Vi har ansett att vi har nödvändig skyddsutrustning och att nöddusch inte behövs. Men vi avvaktar Yrkesinspektionens slutliga kommentar.

— Det förvånar mig att yrkesinspektören inte tyckte att det var en allvarlig fara, säger Leif Grenlund.

Yrkesinspektör Börje Lax menar att han inte omedelbart kunde meddela ett förbud, eftersom det finns sju olika stationer, med olika förhållanden. Några är bemannade bara ett par timmar om dagen, andra har mycket personal hela dagen.

— Vi måste göra en selektiv bedömning. Jag ansåg inte att det var en överhängande fara för liv och lem. Det är ett inlämningsställe. Personalen öppnar inte kärlen eller blandar innehållet utan ställer dem i olika fack där de hämtas av Ragnsells.

Arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar, påpekar Börje Lax. Han skriver nu till Renhållningsbolaget att det ska göra riskbedömningar och vidta de åtgärder som behövs på de olika återvinningsstationerna.

— Jag hoppas att arbetsgivaren bjuder in skyddsombuden att vara med i riskbedömningen.

Facket tänker driva frågan vidare. Återvinningsstationer växer fram som svampar ur jorden så den här sortens arbetsmiljöproblem kommer att bli alltfler överallt i landet, menar Leif Grenlund.