Jag har glömt vem jag är
Jag funderar mycket och undrar över meningen med livet. Allt känns meningslöst, som en transportsträcka till okänt mål. Men skall man inte kunna njuta lite på vägen? Jag är frånskild sedan ett år och har delad vårdnad med min ex om barnen. Det är väldigt tomt och tyst när barnen inte är här, samtidigt som jag tycker att jag inte riktigt hinner med alla deras krav/aktiviteter när de väl är hos mig. Ständigt dåligt samvete. Jag försöker att komma på vad jag vill och vilka intressen jag har, men det verkar som om jag helt har glömt bort vem jag är.Bea
Kära Bea!
Det hjälper inte alltid att ha tid för sig själv eller att man får vila. Det du beskriver är sorg och när man sörjer är meningen långt borta. Ibland får man försöka minnas vad det var som kändes meningsfullt ”en gång i tiden” (när du visste vem du var) och bestämma sig för att ägna sig åt det nu också, fastän det inte känns som då.
Det kan vara väldigt tungt, men kräv inte av dig att du ska vara framme på en gång, ta bara ett försiktigt steg i taget. ”Idag ska jag…” Ibland kan det leda till att det plötsligt öppnas en dörr, så att viljan (och meningen) kommer tillbaka. Ha tålamod med dig. Sorg tar tid. Har du någon att tala med nära dig? Kanske bara någon som hjälper dig att lätta på spänningen – det behöver inte alltid vara djupa samtal.
