Har du hört… Lena är ihop med Arne på ekonomienheten. De sågs tillsammans på konferensen.

— Ja, det är väl kul att veta, säger Kerstin Nordenstam, som forskat i skvaller. Att veta vem som är ihop med vem kan vara nyttig information, dessutom lär man sig något om det samhälle man lever i.

Det finns olika typer av skvaller. Skvaller när det är som sämst kan leda till ryktesspridning, förtal och mobbning.

— Det kan aldrig accepteras.

Det finns goda sidor av skvaller också: skvaller som är underhållande och lockar till skratt.

Att kvinnor alltid skulle prata mer än män är till exempel en myt som hon vill avliva.

— I offentliga sammanhang är det ju männen som pratar mer.

Och män skvallrar också — till exempel genom att tala nedsättande om sina kolleger.

Men om männen har Kerstin Nordenstam bara hittat två negativa ord i ordböcker: skvallerhans och skvallerhane. Om kvinnor finns det däremot en uppsjö: skvallerkärring, skvallerhöna, skvallertaska är några ord av många, negativa omdömen som Kerstin Nordenstam ogillar.

Däremot tror hon att kvinnor skvallrar mer än män helt enkelt därför att de oftare är intresserade av personliga relationer. Kvinnor uppfostras till att utveckla sociala relationer medan männen ska finna sin plats i hierarkin och skaffa sig en maktposition.

— Kvinnor är vana vid att prata om personer och därmed skvallra, men det innebär inte att det behöver vara illa menat. Utifrån det här personliga intresset skvallrar kvinnor mer. Det innebär inte att deras samtal skulle handla om mindre viktiga saker än mäns.

Kerstin Nordenstams forskning har gått ut på att klarlägga skillnader och likheter i kvinnors och mäns språkbruk i privatsfären. Speciellt eftersom det är livet i offentligheten som det i regel forskas om.

Problemet för Kerstin Nordenstam är att hon i sin forskning haft väldigt svårt att hitta män som velat ställa upp, när hon ville banda in samtal i kvinno-och mansgrupper. Hon fick leta i två år för att hitta några.

— Männen vill inte lämna ut sig utan ha kontroll. Om de inte har kontroll förlorar de ju makten. Män säger inte så mycket. De är hemlighetsfulla.

Den som pratar minst om sig själv och om relationer är antagligen en vit medelklassman. Sådana har mest prestige och makt att värna om i vår typ av samhälle. Yngre män skvallrar mer.

Hon berättar om två män, Calle och Erik, som pratade i telefonen med varandra då och då under tio års tid. När Calle till slut bestämde sig att hälsa på Erik blev han överraskad över att Erik skaffat sig en ny fru. Det hade han aldrig berättat under de här åren.

En forskare i Storbritannien och en i Australien lyckades intervjua mansgrupper. I den ena satt männen framför TV:n och pratade om vad fotbollsstjärnorna hade på sig, i den andra sade de en massa fula ord om varandra.

— Män skvallrar men vi kvinnor får inte veta vad de talar om där de står i korridoren och de kan lika gärna diskutera hur man skruvar en golfboll.

— Kvinnor vill ha reda på vad som händer. Det skvaller som pågår i hemmet kan gränsa mer till förtroende och är typiskt för kvinnor, menar Kerstin Nordenstam. Man skvallrar med sina nära vänner om andra nära vänner. Däremot skvallrar man inte om sina nära vänner med sina arbetskamrater om inte arbetskamraten i fråga är en nära vän.

Att till exempel undersköterskor sitter i personalrummet och skvallrar tycker hon inte alls är konstigt.

— Självklart att de skvallrar, speciellt om cheferna. De är ju i underläge.
Förutsättningen för att det ska uppstå skvaller är att en grupp personer har tankar om någon som inte är närvarande, att det finns en berättelse om den personen, ett slags omdöme.

— Kvinnor stöter och blöter och utvecklar en kompetens. Skvallret kan bli en form av terapi. De kan sitta och tala om en som de tycker är förfärlig men hittar något annat som är positivt hos den här personen i fråga. Det finns även en god sida. Det kallar jag empatiskt skvaller, att leva sig in och utveckla förståelse för den här personen, säger Kerstin Nordenstam, som menar att kvinnor är bra på att skapa ett gott socialt klimat.

Män kan uppfatta kvinnors skvaller som något negativt medan hon själv hört kvinnor säga att skvallret gör att de lär sig något om livet.

Kerstin Nordenstam delar in skvallret i fyra funktioner:

  1. Som deltagare i samtalet får man ett överläge om man har en skvallerhistoria att berätta för någon annan.
  2. Skvallret håller ihop gruppen. Vi emot dem. Endast vissa personer får vara med i skvallergemenskapen.
  3. I skvallret förhandlas fram en slags moral, vad som är rätt eller fel.
  4. Skvallret är ett sätt att ge igen mot överordnade. Mest utsatta är de kvinnliga cheferna.

— Lillemor Arvidsson, Kommunals tidigare ordförande, hade som stor mor för sitt förbund, alla kvinnliga förtecken för att bli utsatt för skvaller. En man i hennes position hade haft det mycket enklare.

Som chef skvallrar man inte nedåt. Däremot kan en chef prata med en annan chef om sina anställda.

Kerstin Nordenstam har studerat sex grupper med bara män och sju grupper med bara kvinnor och hur de samtalar och samspelar. Hon spelade in dem på band och fann belägg för att kvinnor går in mer aktivt i samtalen. De fyller i med kommentarer, stöder, uppmuntrar och ger omdömen. Skvallerbenägenheten är större.

Männen pratar en och en och breder ibland ut sig i ändlösa monologer. Kvinnorna pratar om mer personliga ämnen, männen om sina arbeten. En mansgrupp talar mycket om teknik och om till exempel golfbollars lyftkraft. En man i undersökningen lägger ut texten om Sveriges ekonomi i åtta till tio minuter. En grupp med män talar också om mänskliga relationer.

Vad skvallras det då om?

— Ja, mycket litet om otrohet, som klassats som typiskt skvallerämne. Ofta är det skvaller om arbetskamrater och chefer, om hur de är. Annat skvaller handlar om mänskliga relationer. Alla kan skvallra om kändisar.
Kvinnor pratar om män och kvinnor. Män talar om män.